Innan 00:00 || O.r

Tjugofyra

Keelas perspektiv

Jag sov inte alls den natten. Tårarna hade slutat rinna vid tre tiden, men ångesten inuti mig försvann aldrig. Bara tanken av att Felix på något sätt chippat mig och visste exakt vart jag satte fötterna, fick mig att vilja spy. Hur kunde jag vara så dum och tro att Felix skulle ha släppt ut mig på "uppdrag" utan uppsikt.
Jag vred på mig så att jag låg med ansiktet åt Omar, han sov inte. Jag kollade förvånat på honom, jag trodde han sov. Han förstod min blick och gav mig ett lätt leende.
"För mycket tankar", sa han sedan tyst. Jag nickade svagt och kände hur tårarna ännu en gång tryckte på.
"Kom", sa han och sträckte ut armarna. Jag makade mig närmare och la mig i hans famn med ryggen tryckt mot hans mage. Hans armar slingrade sig runt mig och han drog mig närmare. Jag la mina armar över hans och han borrade ner ansiktet i min nacke. Känslan av att fjärilar flög runt i min mage när han rörde mig fick mig att le, men samtidigt var det så konstigt, var jag kär?
Nej, jag kunde inte vara kär i Omar. Jag sköt undan tanken och knep ihop ögonen i ett försök att somna. Och trots att Felix var påväg hitåt och trots att han skulle hitta mig och ta mig tillbaka för att förmodligen misshandla mig grovare än förut så tog känslan av trygghet i Omars famn över och snart var jag i drömmarnas land. Helt ovetande om att Felix redan satt sina fötter på Hawaii.

Förlåt, är inte alls nöjd haha. Hoppas det funkar iallafall. Kram