Innan 00:00 || O.r

Trettiotre

När jag vaknade nästa gång låg jag i ett vitt rum och jag förstod snabbt att jag befann mig på att sjukhus. Alla minnena slog mig med storm och jag lät ett plågat skrik lämna mina läppar. Genast öppnades dörren och en läkare kom in. När hon såg tårarna som rann ner för mina kinder kollade hon oroligt på mig.
"Gör det ont?", frågade hon och jag mötte hennes blick medan jag nickade. Klart som fan det gjorde ont, det gjorde så jävla ont.
"Vart gör det ont?", frågade hon snällt och gick fram mot mig. "Peka"
Jag hulkade till medan jag lade handen över hjärtat.
"H-här, det g-gör ont h-här", grät jag och hon stannade upp i sina rörelser och jag såg hur hennes ögon tårades.
"Älskade vännen", sa hon sedan och satte sig vid säng kanten.
"Kom", sa hon och räckte ut armarna. Jag kollade på henne och föll in i hennes famn. Lät tårarna rinna mot hennes axel.
"K-kan du l-laga mig?", sa jag med sprucken röst. Hon svarade inte utan höll bara om mig. Men hon behövde inte svara, jag visste redan svaret. Svaret var nej, ett brustet hjärta gick inte att laga.