Innan 00:00 || O.r

Trettiofem

Hej Omar,
fråga inte varför jag skriver brev. Du kommer ändå aldrig läsa det här. Du är ju död. Men fan vad jag behöver dig, jag klarar snart inte av det här med. Saknaden är för stor.

Min mamma och min syster kommer tydligen hit idag. Det var inte såhär jag ville träffa dem, förstörd och äcklig. Jag ville träffa dem med ett leende på läpparna, tillsammans med dig. Jag ville visa dem vem som räddade mig, jag ville visa dem min hjälte.
Men det kommer jag aldrig få göra och fan vad det gör ont.
Jag måste sluta, de kommer snart.

Jag älskar dig min ängel, vi ses snart!
/Keela

En tår rann ner för min kind som snabbt tog sällskap med flera tårar. Jag rev pappret itu och tassade fram till fönster för att kasta ut pappersbitarna. Jag var patetisk som skrev brev till en död person. Vem gör ens så?
För säkerhets skull rev jag dem i flera bitar innan jag såg dem dingla ner mot marken likt snöflingor.
Dörren till mitt rum öppnades och jag snurrade runt för att se vem det var, eller rättare sagt vilka. In genom dörren kom mamma, min lillasyster My och Jessica. Mamma kollade på mig med orolig blick, antagligen för att tårarna rann ner för mina kinder och jag såg helt förstörd ut.
"Men gumman", hennes röst nådde mina öron och tårarna rann hastigare. Det var en evighet sedan jag hade hört hennes varma röst. Med snabba steg var hon framme vid mig och omfamnade mig. Jag la armarna runt om henne och höll henne hårt.
"Som jag har saknat dig", sa hon och pussade mig i håret. Jag snörvlade mot hennes axel.
"J-jag har s-saknat d-dig med", sa jag hest och hon släppte på kramen och log mot mig, men jag orkade inte ens försöka le tillbaka utan kramade istället om My.
"Det har varit förjävligt utan dig", sa hennes ljusa röst och jag kramade om henne hårdare.

Efter ett tag satt jag åter ensam i sängen, tårarna hade slutat rinna för ett tag sen.
Men saknaden bultade fortfarande inuti mig. Hur kunde man sakna en person så mycket? Jag kurade ihop mig under täcket och slöt ögonen. Hoppades på att få somna och aldrig vakna upp igen.

Hoppigt(?) kapitel osv men hoppas ni tyckte om det<33
Måste bara säga tack till alla som läser *gråter en skvätt :,)* srlsy blir as glad. Lovar att publicera nästa kapitel när jag vaknar imorgooon godnattttt wattpad