Innan 00:00 || O.r

Elva

"Har inte du någon gång bara velat fly landet?", Omars röst nådde mina öron och jag log svagt. Så många gånger.
"Jo, det har jag väll", sa jag och riktade blicken mot han. Han log och kollade frånvarande ut i luften. Jag och Omar långt bort härifrån, bort från alla problem. Bort från allt. Tanken fick mig att drömma iväg och jag kom inte tillbaka till verkligheten fören Omar sa mitt namn.
"Va?", sa jag dumt och kollade förvirrat på honom. Ett gulligt skratt lämnade hans läppar och en fjäril släpptes lös i min mage.
"Jag frågade om du ville hitta på något?", han tittade förväntansfullt på mig när jag tog upp mobilen och kollade klockan. 17:32 Jo, jag skulle definitivt hinna.
"Gärna, jag har några ärenden först. Men du kan hänga med, o-om du vill", han nickade ivrigt och hjälpte mig upp på fötter.
"Sååå, vart ska vi?", hans ögon tindrade likt barns och jag skrattade.
"Kom", jag drog upp luvan över huvudet och började gå med Omar hack i häl.
Efter många om och men från Omars håll kom vi fram.
"Vänta här", beordrade jag honom och han kollade på mig länge innan han nickade. Jag vände mig om och knappade koden till lägenheten och tog mig upp till rätt våning.
Två knack fick dörren att flyga upp och en kille att tona upp sig framför mig.
Jag räckte fram "beställningen" och ett flin på hans läppar tog plats. Han halade upp pengar ur fickan och räckte fram dem. Jag tog de och utan ett ord försvann jag ner för trapporna och ut till Omar. Han stod och trampade med fötterna otåligt i marken.
"Äntligen, vad gjorde du där uppe?", sa han surt och blängde på mig.
"Skit i det du", sa jag retsamt och petade honom i sidan.
"Sluta", sa han tjurigt och putade med läppen. Ett skratt lämnade mina läppar och jag petade honom ännu en gång i sidan.
"Nej nu du", sa han och försökte hoppa på mig. Men jag hoppade åt sidan och började skrattandes springa ner längst gatan. Omars steg närmade sig bakom mig och jag ökade ytterligare. Plötsligt snubblade jag och ett pip lämnade mina läppar. Jag knep ihop ögonen och väntade på att jag skulle träffa marken. Men plötsligt fångades jag av två armar. Jag öppnade sakta ögonen och såg Omar ovanför mig.
"Akta så att du inte ramlar", flinade han och hjälpte mig upp. Jag lipade mot honom men han skrattade bara.

"Vad ska vi göra?", frågade jag och bytte därmed ämne. Han såg ut att fundera lite innan han lös upp.
"Vi kan ta en fika?", hans ögon lyste när han kollade på mig. Det lät mysigt med en fika, men samtidigt kunde så många se mig då. Folk skulle känna igen mig som den där flickan som plötsligt försvann. Omar verkade se min osäkerhet och han log smått.
"Vi kan ta ett fik med få personer, sedan kan vi sätta oss i ett hörn och ha filtar över oss", sa han och flinade. Jag skrattade för säkert tusende gången men nickade sedan.
"Ett fik med få personen låter bra, men skippa filtarna", han skrattade och tog tag om min arm.
"Jag vet det perfekta fiket"