Innan 00:00 || O.r

Trettioåtta

Några veckor hade gått och både jag samt Omar var ute från sjukhuset. Vi hade sen några dagar tillbaka varit ett officiellt par och jag var, trots allt, lyckligare än någonsin.
Felix hade ingen av oss hört någonting av, men det var inget jag ville heller.
Just nu satt vi på ett café och drack våra drickor(?) under tystnad.
"Keela?", Omar avbröt tystnaden och sökte min blick. Jag log.
"Ja?", han tog min hand.
"Du är det bästa som har hänt mig", sa han sedan och log stort. Mina ögon tårades. För utan honom hade jag legat död i Felix källare vid det här laget.

Kort osv ahhah, men den här börjar dra sig mot sitt slut :((