Innan 00:00 || O.r

Femton

Efter en hel del googlandes och sökandes på Eniro hittade jag tillslut Omars adress. Med ett leende på läpparna tog jag mig mot adressen. När jag väl var framme var hela huset släckt förutom ett fönster. Jag kollade nyfiket upp mot fönstret och konstaterade att Omar befann sig i rummet. Jag tog upp en mini sten och kastade den mot fönstret. Han hoppade skrämt till och vände sig om så att han såg mig. En förvirrad rynka bildades mellan mina hans ögonbryn medan han öppnade fönstret. När fönstret stod på vid gavel kollade han frågandes på mig.
"K-kan vi rymma?", frågade jag och han kollade chockat mot mig. Snabbt försvann han från fönstret och jag suckade för mig själv. Såklart han inte ville rymma med mig. Varför skulle han?
"Fånga!", viskskrek han och jag kollade förvånat upp mot hans fönster. Där stod han påklädd med en ryggsäck i ena handen. Ett leende smög sig upp på mina läppar. Han kom ändå. Jag ställde mig nedanför och han kastade ner ryggsäcken som jag fångade. Han gjorde tummen upp och klättrade sedan smidigt ut genom fönstret. Så fort han var nere drog han in mig i en kram.

"Så, vart ska vi nu?", frågade Omar när vi stod på tunnelbanestationen. Jag kollade på kartan i min hand.
"Om vi åker till Tc(T-centralen), så kan vi ta ett tåg därifrån till Arlanda. Sedan kan vi se om det finns några sista minuten resor någonstans?", sa jag och han sprack upp i ett leende.
"As bra!", sa han. Tunnelbanan vi skulle ta rullade in på spåret och vi klev på.
Aldrig hade jag gjort något sådant här, aldrig hade jag varit utomlands och aldrig hade jag känt mig såhär fri och lycklig på en och samma gång.