Innan 00:00 || O.r

Tio

Strax innan 23:40 stegade jag in i Felix fula hus. Ett brak hördes från köket och ett förskräckt skrik lämnade mina läppar då jag trodde jag var hemma själv. Ut från köket kom Felix vinglandes med en spritflaska i handen. Hans ögon var röda och han hade svårt att sätta fokuset på mig. Då jag var livrädd för Felix när han var full stod jag som förstenad med jackan i handen.
"Pengarna", sluddrade han otydligt. Jag stod fortfarande som förstenad och hur mycket jag än ville ta ut det där förbaskade pengarna ur fickan så löd inte kroppen mig. Felix ögon blev genast en nyans mörkare och det var som att min kropp äntligen reagerade. Snabbt tog jag rotade jag i fickan för att hitta pengarna. Då min hand endast fann en lapp med beställningar så rotade jag stressat igenom den andra fickan. Men den var lika tom på pengar som den första. Jag svor en hel ramsa för mig själv medan jag vettskrämt kollade på Felix.
"Vart. Är. Pengarna?", fräste han, dock sluddrigt och jag fick anstränga mig för att höra vad han sa.
"D-dem.. Ehm.. Jag h-har dem inte", stammade jag och blev genast osäker.
"Men är du helt jävla dum eller? Ge mig pengarna", fräste han och hans röst blev betydligt tydligare. Hans blick mörknade ytterligare och han närmade sig mig med vinglande steg. Jag backade förskräckt och ett pip lämnade mina läppar när ryggen slog i väggen bakom mig. Han var snabbt framme vid mig. Dock utan någon som helst kroppskontakt. Ilskan flammade i hans ögon och jag andades hastigare.
"Ge hit pengarna, hora", Ett slag träffade min kind och mitt huvud for med en kraftig kraft in i väggen. Ett smärtsamt stön lämnade mina läppar och återigen ett slag kom, denna gången i magen.
"J-jag har d-dem inte, jag L-lov-ar", stammade jag och hasade ner längs väggen medan jag satte armarna som skydd runt om mig. Tårarna rann ner längst mina kinder och mina andetag var oregelbundna. En spark måttade mitt ben och ett smärtfyllt skrik lämnade mina läppar. Efter ett antal slag låg jag hopkurad i foster ställning på golvet medan hela kroppen bultade av alla slag. Men det hindrade inte Felix från att måtta ännu flera slag och sparkar. När ännu en spark kom mot magen så kom dagens lunch upp.
"Men ditt jävla äckel", fräste han och måttade en sista spark. Ett knak hördes från mina revben och ett skrik lämnade mina läppar.
"Ditt vider", var det sista han sa innan han vinglade iväg. Tårarna rann fortfarande ner för mina kinder och små hulkningar lämnade mina läppar. Låt mig dö, snälla jag vill inte mer.