Innan 00:00 || O.r

Tjugoåtta

Efter en stund kom vi fram till en övergiven by. Husen förfallna och affärerna igenbommade. En obehaglig känsla fyllde mig och jag kollade mig smått skrämt runt omkring och gick några steg närmare Felix. Men avståndet var ändå rejält, för trots obehaget kring byn var han min största rädsla.
Vi gick igenom byn och husen blev färre och färre. Tillslut försvann husen och vi befann oss på en stig.
"Hur jävla länge ska vi gå?", muttrade jag.
"Vi är snart där", sa han och jag kunde inte undgå att märka flinet på hans läppar när han sa det. Jag kände mycket väl igen det där flinet och det var en dålig känsla som fyllde mig.

Stigen blev bredare och plötsligt tornade sig ett stort övergivet hus upp sig framför oss. De stora fönstrerna var krossade och igenspikade. Den ljusblåa färgen på huset hade flagnat och plankor satt löst.

Jag kollade skrämt på huset och flämtade förskräckt till när Felix gick upp för trappan mot dörren. Dörren öppnade han med ett gnissel.
"Jag går inte in dit", sa jag och kollade skrämt på honom. Han gav mig en kall blick.
"Kom hit", sa han sedan och borrade in sin blick i min. "Kommer du inte hit nu blir det inte roliga konsekvenser, det vet du själv om", fräste han och tog ett steg ner på trappan, mot mig. Snabbt snurrade jag runt och började springa åt det hållet vi kom ifrån.
"Hora", fräste han.
Springande steg hördes bakom mig och jag konstaterade att Felix sprang efter. Jag ökade takten och kände hur lungorna ville explodera. Stegen kom närmare och även fast jag visste att Felix var snabbare fortsatte jag springa.
"Stannar du inte nu , kommer du ångra dig!!", skrek Felix men jag ignorerade honom och fortsatte springa. Plötsligt hördes ett skott och sekunden efter svartnade allt.

Boken spårar totalt hahah orkar inte ens läsa igenom