Trettiosex

879 50 15
                                    

Jag vaknade av svaga röster som hördes utanför sjukhusrummet. Nyfiket satte jag mig upp och gnuggade mig sömnigt ögonen.
"Det första han gjorde när han vaknade var att fråga efter henne", rösterna var svaga men de gick att urskilja.
"Tror du verkligen inte det är någon annan som heter samma sak då?", sa en annan röst som lät förvånansvärt lik Jessica.
"Nej, jag är nästan helt säker", sa den rösten jag hört först.
"Okej, jag ska prata med henne", suckade den Jessica liknande rösten.
Snart trycktes handtaget ner och Jessica klev in i rummet. Det var alltså hon som pratat utanför.
Hon kollade upp på mig och gav mig ett leende.
"Så du är vaken nu?", frågade hon och jag nickade svagt. Jag kollade på klockan som hängde på väggen och konstaterade att den var sju på kvällen.
Jessica satte sig på stolen bredvid sängen och kollade in i mina ögon.
"Det var en kille som frågade efter dig", sa hon efter ett tag. Felix, det måste vara Felix. Jag drog efter andan och kände hur ilskan kokade inuti mig.
"Jag vet inte om du känner honom men hans namn är iallafall Omar"

Innan 00:00 || O.rWhere stories live. Discover now