Innan 00:00 || O.r

Sjutton

"Jag.. Eh.. J-agmåstegåpåt-toa", fick jag osammanhängande ur mig och försvann iväg mot toaletterna. Jag hittade snabbt en ledig toalett och låste efter mig. Det var inte förens då jag märkte tårarna som strilade ner längst mina kinder. Ett frustrerat läte lämnade mina läppar och jag drog mig själv förtvivlat i håret.
"Keela?", Omars oroliga röst hördes plötsligt från andra sidan dörren och jag satte handen för munnen för att dämpa snyftningarna.
"Keela är du där inne?", sa han frågandes och knackade löst på dörren. Jag svarade inte. För trots att han gav mig så mycket trygghet var jag så förbaskat rädd att han stod på Felix sida.
"Keela jag vet att du är där inne", sa han och knackade löst på dörren. Jag flackade med blicken efter en utväg men när jag märkte att den enda utvägen var dörren suckade jag svagt. Långsamt öppnade dörren. Direkt när dörren var öppen backade jag hastigt bakåt, fortfarande osäker på om han skulle skada mig eller inte.

"Schh, hjärtat vad händer?", sa han och granskade mig oroligt.

"H-hur kan det vidret vara D-din bästavän?", snyftade jag fram och hans oroliga ansikte byttes ut mot en förvirrad min.
"Han är inget vider, eller vad menar du? ", frågade han och såg förvirrad ut. Jag lät en suck lämna mina läppar.
"Hur fuck kan du vara vän med en psykopat?", fortsatte jag och försökte förjäves torka bort tårarna med handryggen. Först kollade han på mig med samma förvirrade min, men plötsligt försvann den.
"Det är därför han är borta hela tiden", mumlade han för sig själv innan han mötte min blick. Om jag inte såg fel fanns det en gnutta rädsla i hans ögon. Om det var rädsla för hans "bästavän" eller om det var för något annat visste jag inte.
"Det är samma Felix, eller hur?", sa han och jag nickade förtvivlat, kände hur tårarna rann hastigare.
Pissdåligt osv, alltså FUCK har ångest (på riktigt) över att jag publicerar detta. Jag har seriöst skrivit om det 3748 gånger men det går inte som jag vill, jag ger fan upp nu hejdå