Innan 00:00 || O.r

Trettiofyra

Måste bara klargöra, jag har ju skrivit både Alyssa och Keela. Men jag kommer hädanefter bara skriva Keela och jag kommer även ändra i kapitlerna jag har skrivit fel. Så att ni är medvetna <33

Nästa dag kom hon in igen, Jessica som den snälla läkaren hette. Hon kom in med en bricka mat och några tabletter. På en stol bredvid sjukhussängen satte hon sig och tog tag om min hand. Jag riktade mina rödsprängda ögon mot henne och försökte le men det blev mer till en grimas.
"Svälj tabletterna innan du äter", sa hon och räckte fram tabletterna. Jag tog emot dem och svalde dem med enkelhet.

"Ät lite nu", sa hon och log mot mig. Jag nickade svagt. Hon släppte min hand och ställde sig upp.

"Jag kommer om en halvtimme och hämtar brickan", sa hon innan hon gick ut från dörren.

Genast kastade jag av mig täcket medan jag tog brickan i mina händer och styrde mina darrande steg mot toaletten. Jag öppnade dörren med ena foten och ställde brickan på handfaten. Jag var tvungen att sätta mig en stund då allt hände så hastigt. Snart kände jag hur svarta prickar åter dansade över mitt synfält, men den här gången klarade jag att vara vaken.
När jag återhämtat mig slängde jag maten, som bestod av potatis och köttbullar, i toaletten innan jag gick tillbaka och la mig i sängen med en duns.
Täcket drog jag över huvudet och blundade. Genast kom en massa bilder på Omar upp, hans söta leende, hans skratt och hur han gjorde så att alla runt omkring honom började le. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.
Bilder på hans bedjande blick, tårarna som rann ner för hans kinder och slutligen hans döda kropp. Jag skrek. Kände hur trycket över bröstet ökade och jag slog upp ögonen med ett ryck. Tårarna rann ner för mina kinder och jag kände mig illamående, hängde mig över kanten på sängen och hulkade. De tabletterna jag tidigare svalt kom upp och en frän doft täckte rummet. Jag hulkade igen men inget kom upp, jag snyftade till och kände mig äcklig. Äcklig och patetisk. Fyfan vad jag saknade honom, fyfan vad jag saknade Omar.

FÖRLÅT OKLART OCH RÖRIGT KAPITEL HAHAHA MEN DET VAR MITT I NATTEN NÄR JAG SKREV OSVOSV SORRIII<333