Tjugonio

912 43 10
                                    

Svaga röster hördes men det var omöjligt att urskilja vem det var och vad de sa.
Jag försökte röra på mig men inget hände, plötsligt blev rösterna tydligare.

"Jag tror hon vaknar", sa någon.
"Hämta Felix", sa någon annan. En dörr öppnades och stängdes, antagligen var det någon som gick för att hämta Felix.
Jag öppnade sakta ögonen och möttes av ljus. Jag blinkade några gånger innan jag kunde se klart och inte förens då kände jag den  strålande smärtan i midjan. Ett kvidande läte lämnade mina läppar och svarta prickar började dansa över mitt synfält.
"JAG TROR HON TUPPAR AV IGEN", skrek någon precis innan allt blev svart åter igen.

Jag öppnade ögonen med ett ryck och kände smärtan komma med fart. Men denna gången lyckades jag hålla mig vaken.
"Äntligen är du vaken", det var Felix som uttalade sig. Jag gav honom en kort blick innan jag lät blicken vandra runt i rummet. I rummet befann sin även två killar, förmodligen de jag hört prata tidigare, stå och glo på mig. Jag höjde på ena ögonbrynet och gav dem en 'vad-glor-ni-på' blick. Genast släppte de mig med blicken och jag flinade nöjt.
"Det kommer göra ont som fan om någon timme eller så, när den mesta av bedövningen gått ut", sa Felix. Jag kollade på mina handleder men dem såg ut exakt som förut. Jag gav honom en frågande blick.
"Vi har inte tagit bort chippet, jag sköt dig i midjan", sa han nonchalant och ryckte på axlarna. Jag flämtade till.
"Fucking driver du?", sa jag hest.
Han skakade flinandes på huvudet.

Vad ska jag säga? Vaknade 04:30 är pisstrött och orkar ännu inte en gång läsa igenom ❤️
Hoppas ni har en underbar dag och mår as bra❤️

Innan 00:00 || O.rWhere stories live. Discover now