Fools » foscar

six

F E L I X

Ogge hade inte alls varit borta länge den här gången. Han var tillbaka, och han var arg. Han hatade verkligen Oscar.

Jag satt i vår soffa i det lilla vardagsrummet, och jag var på min vakt. Försiktigt tittade jag på min telefon. Sms från Oscar ploppade in på min telefon, och jag blev rädd. Om Ogge skulle se det skulle han bli arg.

Skickat från: Enestad

Tid: 17:02

"Plattan om 20"

Skickat från: Mig

Tid: 17:02

"Nej"

Skickat från: Enestad

Tid: 17:03

"Nej?"

"Vadå nej?"

"Jag vet att du vill träffa mig babe"

Plötsligt såg jag Ogge stå framför mig. Hans armar var korsade och hans ögon gav mig en hård blick. Hans käkar var hårt spända.

"Vad sysslar du med?" frågade han.

"I-Inget", mumlade jag.

Irriterat drog han min mobil ur mina händer. Han morrade till och vände upp sin blängande blick mot mig.

"Enestad? Du skriver med Enestad?" fräste han. "Det är ju som att du vill bli bestraffad, Felix."

Han skrockade lågt medan han drog händerna över sitt ansikte. Han knäckte båda sina händer innan han tog ett hårt tag om min tröja för att lyfta upp mig så jag stod framför honom.

"Nej snälla Oscar, skada mig inte", pep jag förskräckt och stängde mina ögon.

Han hatade verkligen när jag tilltalade honom vid hans riktiga namn. Han hatade det dels för att han hatade själva namnet och för att han delade namn med Oscar – som han också hatade. Han smällde till med handen hårt över min kind.

"Gå bara, ditt äckel", fräste han. "Jag vill inte se dig."

Han släppte mig, och jag skyndade mig bort från lägenheten. Sprang till tunnelbanestationen, åkte till T-centralen och gick mot Plattan. Snabbt fick jag syn på Oscar. Han satt återigen i trapporna – som förra gången jag hade mött honom där.

Jag stannade framför honom. Drog ur cigaretten som han hade i munnen och placerade den mellan mina läppar istället. Tog ett lätt bloss.

"Hey ba-", började han men avbröt sig själv. "Vad fan har du gjort med din kind?"

Jag drog ur cigaretten igen och satte handen för min svidande kind.

"Han slog mig, okej?" fräste jag.

"Jag förstår fortfarande inte hur du kan vara tillsammans med en sådan idiot som Ogge", skrockade han.

"Äh håll käft", muttrade jag och tog ett djupt bloss av cigaretten jag höll mellan fingrarna.

Oscar drog med fingrarna över min ena kind och skrattade lågt. Han närmade sig mig och viskade lätt i mitt öra.

"Oh baby boy, varför gör du det så svårt?" viskade han.

"Lämna mig bara ifred, Enestad", fräste jag.

Även fast jag lät meningen lämna mina läppar, så var det delar i mig som inte ville att han lämnade mig ifred. Jag ville ha honom nära mig. Jag tyckte om hans närhet. Men jag tyckte inte om att jag tyckte om det. Jag borde hata det. Det var Oscar Enestad vi pratade om. Personen som jag borde hata, då min pojkvän hatade honom med hela sitt hjärta. Men jag hatade inte honom, av någon anledning.

-

Oki.

Vid den här tiden, om exakt en vecka, då kommer jag springa runt i hela mitt hus och vara rädd för att glömma något innan jag måste sätta mig i bilen för att åka till Arlanda, möta upp min tyskagrupp från skolan och sedan åka till Berlin.
Det är ganska sick, om en vecka händer det äntligen, det vi i typ ett år har sparat pengar till.

Vi har inte den bästa ekonomin hemma så vi kan inte åka utomlands hipp som happ som andra kan, då därför betyder det här så mycket för mig.

Imorgon har jag nationellt prov i samhällskunskap, det är mitt näst sista, det sista är på torsdag. Suck.

Hoppas ni får en fin dag! Puss och kram ❤