Fools » foscar

thirtythree

O S C AR

"Varför ska du alltid göra såhär?" suckade jag och såg på honom.

"Förlåt, jag blir bara rädd för att allt ska sluta fel", mumlade han och såg ner på sina händer.

Han satt på sängkanten i sitt rum. Jag hade skyndat mig extra mycket för att hinna till honom för att hämta upp honom så vi tillsammans kunde åka till festen Gabriel hade bjudit in oss på.

Gabriel hade precis gått ur nian, han hängde med alla från gymnasiet, han hade hög status och kände de flesta. Ogge och jag hade precis gått ur sjuan. Vi hade hur länge som helst hängt med människor som var äldre än oss, det var mycket roligare.

"Sluta, vi är gamla nog att ta hand om oss själva", muttrade jag och korsade mina armar.

"Vi är fjorton år, Oscar", svarade han. "Ingen i vår ålder går på fester, dricker alkohol eller har förlorat sin oskuld."

"Det är ju bara för att alla i vår ålder är så jävla barnsliga!" utbrast jag. "Kom igen nu Oggster, vi sticker!"

"Okej då, bara för att du är min bästa vän", yttrade han sig med irriterad stämma.

Han reste sig från sängen och gick fram mot mig. Jag höjde handen och han slog sin hand mot min i en high five. Jag flinade och drog med mig honom från sitt sovrum och ner för trappan. Vi stod i hallen och drog på oss våra skor.

"Du, om jag får utegångsförbud för det här så är det ditt fel", muttrade han. "Du är skyldig mig något då."

"Vi har gjort det här hur många gånger som helst, ingen har kommit på oss än", sa jag självsäkert.

Den kvällen blev inte som vi hade tänkt. Inget blev som vi hade tänkt oss. Det var kvällen vi blev påkomna. Det var kvällen då vi båda fick utegångsförbud. Kvällen då Ogge blev utslängd från sitt eget hem.

Kvällen som fick allting att bara bli ännu värre. Det var kvällen då vår vänskaps sades upp. Kvällen då vi båda blev alldeles stupfulla. Kvällen då polisen kom till festen då någon på festen langade knark. Om jag och Ogge fick i oss någonting var svårt att veta.

Ogges sista ord till mig, som han sa till mig dagen efter, fanns alltid kvar inom mig.

"Tack vare dig så kommer mitt liv från och med nu att vara ett helvete, tack som fan bästa vän."

Det var verkligen tack vare mig som Ogge var den idioten han var idag. Det var tack vare mig allt var som det var idag. Allt var verkligen mitt fel.

Även fast jag hatade honom mer än allting i vida världen som fanns tankarna på att han hade varit min bästa vän kvar. Vi hade varit de två som alltid syntes tillsammans. Om den enda var sjuk var den andra också sjuk.

Men han var inte min bästa vän längre. Han varit inte samma person som han hade varit på den tiden. Det var jag som hade skapat det monstret han var idag.

Det var jag som gjorde hans liv till ett helvete, och gjorde det lika helveteslikt än idag.

-

Kind of tillbakablick?

Idag ska vi börja åka uppåt igen, en natt i Vaggeryd och sedan åker vi hem till Uppsala på riktigt. Ugh.

Vad gör ni idag? Hur mår ni?

Jag mår bra, tror jag, mår dock illa :(

Kommentera och rösta så blir jag glad!

Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤