Fools » foscar

thirtyfive

O S C A R

Jag slog upp mina ögon och vände mig om till sidan Felix brukade sova. Att få ligga och krama om honom i sängen för att bara mysa skulle jag gärna göra. Men det var tomt. En rynka bildades mellan mina ögonbryn och jag satte mig upp i sängen.

"Felix?" ropade jag ut i lägenheten.

Inte ett ljud hördes. Inte hans röst, inte hans gråt. Ingenting.

En hackande suck lämnade mina läppar. Snabbt flög jag ur sängen. Slängde på mig första bästa kläderna jag hittade. Jag gick in i köket och upptäckte en lapp på köksbordet.

"Hej Oscar,

Jag gick bara ut för att springa lite på morgonen, du sov när jag gick och jag ville inte väcka dig, hoppas att du inte är orolig.

Jag kommer inte vara ute länge, jag lovar. Jag åt frukost innan jag gick.

Gå inte ut för att leta efter mig, du behöver inte vara orolig bara för att jag är ute lite.

/Felix"

Ännu en suck lämnade mina läppar. Jag knycklade ihop papperslappen och slängde iväg den. Gick till hallen för att snabbt dra på mig skor och jacka.

Jag brydde mig inte alls om att Felix sa åt mig att inte leta efter honom. Jag kunde inte veta alls vad han kunde göra ute för sig själv. Även fast att han sa att han hade ätit innan han gick så trodde jag inte på honom, han försökte bara få mig att inte vara orolig. Orolig var bara förnamnet. Jag brydde mig för mycket om honom för att inte leta upp honom.

Med bestämda och stora steg gick jag ner för alla trappor som fanns i höghuset. När jag stod utanför höghuset stirrade jag åt både höger och vänster.

Tillslut bestämde jag mig för att gå åt vänster. Jag tittade runt omkring mig hela tiden. Suckade. Mitt hjärta började banka snabbare innanför bröstet när jag ökade takten på mina steg.

Plötsligt såg jag någon sitta på en bänk bara något tiotal meter ifrån mig. När jag kom närmare upptäckte jag att det var Felix. Han satt med ansiktet i händerna och grät. Försiktigt satte jag mig bredvid honom, la armen om hans rygg.

"Felix?" sa jag försiktigt.

Han lyfte sitt blöta ansikte från händerna och såg på mig. Hans blick var alldeles tom och underläppen hans darrade. Sekunden efter slog han sig i min famn och fortsatte att högt gråta. Jag drog in honom i min famn och försökte gång på gång att hyscha ner honom.

"Hjärtat, varför fick du för dig att du skulle gå ut och springa?" frågade jag när han hade lugnat ner sig en aning.

Han drog sig ur min famn och tittade länge på mig. Drog efter ett hackigt andetag. Han lät sina smala fingrar dras under ögonen på honom.

"J-Jag, J-Jag behöver gå ner mer", mumlade han tyst och såg ner på marken.

Direkt försökte jag få tag på hans ansikte. Få honom att se på mig. Höll hårt i hans ansikte med båda mina händer. Hans ansikte speglade ingenting annat än sorg.

"Du behöver verkligen inte gå ner mer, Felix. Du skulle behöva gå upp egentligen", sa jag bestämt. "Du är så liten och mager, du måste förstå att du är sjuk."

"Sluta", viskade han och försökte få bort mina händer från hans ansikte, utan resultat.

"Jag vill bara hjälpa dig, Felix", försökte jag desperat.

Han tog i allt han kunde för att få mina händer att avlägsnas från hans ansikte. Med en suck lät jag mina händer falla ner i knät på mig. Han reste sig från bänken och såg länge på mig.

"Jag behöver ingen hjälp, Oscar", sa han med grötig röst. "Jag klarar mig fint."

Jag kände hur ilska började bubbla inom mig. Allt jag ville var att han skulle förstå att han inte alls klarade sig fint. Med arga rörelser så reste jag mig upp och ställde mig framför honom. Direkt ryggade han skrämt tillbaka, rädd för att jag skulle skada honom.

"Skada mig inte", viskade han. "Lämna mig ifred."

Han backade mer och mer. Jag gick emot honom mer och mer. Tillslut vände han sig om och sprang. Han sprang ifrån mig för allt han förmådde.

"Felix!" skrek jag efter honom.

Inget svar. Jag såg honom bara försvinna snabbare och snabbare ifrån mig.

-

Oops.

Men HEJ HALLÅ GODMORGON!

Hur är läget med er finisar idag så?

Med mig är det bra - i alla fall för tillfället, man vet aldrig vad som kan hända. Oj, det där lät deep!

Jag har inget skojigt att berätta, så vet inte riktigt vad jag ska skriva, haha...

Rösta och kommentera i alla fall, så blir jag glad!
(Don't be quiet honeys <3)

Hoppas ni får en jättefin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤