Fools » foscar

thirtyone

O S C A R

Felix hade knappt orkat gå från tunnelbanestationen till höghuset. Det var inte sådär när man bara är trött och känner att man inte vill, utan han var verkligen utmattad. Det syntes på honom, jag förstod inte vad som hade hänt.

Vi stod utanför höghuset där vi nu tillsammans bodde. Han stod och huttrade, hans kropp var stel som en pinne och hans ögon var slutna. Han stod lutad mot väggen, för att försöka hålla sig uppe på fötter.

När jag äntligen hade fått upp porten lyfte jag upp honom i min famn, jag klarade inte av att se honom så. Han låg helt slapp i mitt grepp. Snabbt skyndade jag mig upp för alla trappor, sprang in i lägenheten. Bäddade snabbt ner honom i sängen.

Jag satte mig på sängkanten och la handen mot hans panna. Den var alldeles kokhet. Felix öppnade trött sina ögon och såg på mig. Han försökte resa sig upp, men ångrade sig direkt.

"Oscar", kved han ur sig.

"Felix älskling, ta och vila dig lite", försökte jag. "Jag kan springa och hämta lite vatten åt dig. Vill du ha vatten Felix?"

En hickande suck lämnade hans läppar medan han la tillbaka huvudet mot huvudkudden. Han sträckte försiktigt ut händerna mot mig. Jag tog försiktigt tag i hans små händer och såg oroligt på honom.

"Jag mår inte bra Oscar", viskade han. "Inte bra alls."

Jag drog efter ett djupt andetag. Tittade länge på min svaga pojkvän. Man kunde se på flera mils avstånd att någonting inte stod rätt till.

Hans ansikte var alldeles blekt. Han var så liten och smal. Han skakade fortfarande av kyla. Jag blev ledsen över att se honom må dåligt.

"Snälla Felix, finns det något du vill att jag ska göra?" försökte jag. "Jag klarar inte av att se dig såhär."

"J-Jag vet inte", mumlade han stumt.

Med en ängslig blick stirrade jag på honom. Några tårar gled ner för hans ansikte. Det gjorde ont i mig att se honom så. Det var nästan så att det brast i hjärtat på mig.

Alla mina tankar låg på att om jag hade brytt mig mer från början, låtit mig falla och inte brytt mig om min jävla fasad, då hade allt varit så mycket bättre. Felix skulle inte ligga i min säng och se mer död än levande ut, vi skulle vara glada båda två. Ogge skulle inte finnas i vår omgivning.

"Förlåt Felix älskling, allt är mitt fel", snyftade jag. "Allt kunde varit så mycket bättre."

Tårarna gled hejdlöst ner för mitt ansikte. Hela min hals blev blöt. Jag hulkade till och försökte se honom med min suddiga blick.

Ett litet skratt lämnade Felix läppar. Sekunden efter började han hosta. Han satte sina klena händer framför bröstet och svalde hårt. Han bet sig i underläppen och såg trött på mig.

"Jag klarar inte av att se dig såhär, jag klarar inte att ta hand om dig själv", mumlade jag tyst. "Jag ringer efter ambulans."

Felix nekade inte mitt förslag, han nickade bara stumt. Det var som att han förstod att det var den enda utvägen.

Jag kysste hans varma panna innan jag lämnade rummet för att ringa efter ambulans så fort som jag kunde.

-

Oj, nu händer det saker här.

Idaaaag ska jag åka till Ystad och hoppas på att köpa någonting hihi!

Vad ska ni göra idag? Hur mår ni?

Jag mår bra, för jag är i Skåne och skipper alla mina problem, aaah!

Åh det är en sak som gör mig så lycklig! Mina två favoritstäder i Skåne är Helsingborg och Malmö. Från början var det meningen att vi skulle åka till Helsingborg någon dag, men tydligen är det kortare att åka till Malmö, så vi ska dit istället!! Yey!!

Rösta och kommentera så blir jag glad <33

Hoppas ni får en fin dag, ni är bäst, puss och kram ❤