Fools » foscar

thirtyseven

O S C A R

Jag lät min näsa gosa runt i Felix hår. Han låg i min famn i sängen och försökte dra efter djupa andetag. Jag vågade inte riktigt hålla ett så hårt grepp om hans kropp, det kändes som att han skulle gå sönder.

"Du är inte som den du var förut", mumlade jag.

"Inte du heller", svarade han.

Han vände upp huvudet mot mig. Hans ansikte var avsmalnat, det gick lätt att se att någonting inte stod rätt till. Han öppnade munnen och började prata, men jag lyssnade inte. Jag granskade bara hans ansikte. Hans gröna ögon lyste. Även fast han var så sjukt mager så syntes det att han började må lite bättre. Ett leende fanns på hans små läppar.

"Oscar?" sa han och rynkade pannan. "Lyssnar du ens på vad jag säger?"

"Nej, förlåt, vad sa du?" frågade jag när jag återkom till verkligheten igen.

Han skrattade lågt, pressade sina smala läppar mot mina i en försiktig kyss. Det fick mig att le.

"Jag sa, jag älskar dig så mycket Oscar Enestad, tack för att du finns här för mig, tack för att du är den enda som tror på mig, tack för att du drar av både mig och dig den hårda fasaden, tack för att du älskar mig tillbaka", upprepade han sig med.

Leendet på hans läppar försvann inte, det gjorde mig glad. Jag kramade om honom lite hårdare och suckade lyckligt. Han pep lågt till, säkert för att mitt grepp gjorde lite ont på hans beniga kropp, men jag var bara tvungen att känna honom så nära mig.

"Jag kommer ihåg när våra liv inte gick ihop, hur vi var så olika, men egentligen så lika", mumlade jag. "Det enda jag tänkte på då var att få dig i säng. Men sedan, jag brydde mig inte ett skit, jag tänkte inte ge upp, jag ville ha allt."

"Och här ligger vi", la han till.

"Och här ligger jag med mitt allt", sa jag tyst.

Jag var glad, rakt igenom. Ingenting kunde stoppa min lycka. Den lycka som var genuin, inte ett enda skådespel låg bakom den. Det var ren och skär lycka som Felix skapade. Jag var oändligt tacksam över att han lät mig känna på detta vis, att han var den som hjälpte mig att känna så.

Utan allt vi hade tillsammans så hade allt sett ut som förut. Han skulle fortfarande leva med Ogge, behöva gömma sitt undermedvetna hat till honom. Min fasad skulle bara ha växt starkare. Vi skulle båda två var de två idioterna vi varit förut.

Jag vände ner min blick mot Felix igen. Han drog med fingrarna i cirkulära mönster över mitt nakna bröst. Var koncentrerad på sitt arbete. Ett tyst skrockande läte lämnade mina läppar, vilket fick honom att tvärt sluta för att se upp på mig igen. Hans läppar var lätt särade. En gäsp slank ur honom. Han tryckte sitt ansikte mot min överkropp och gav ifrån sig ett trött läte.

"Jag vill sova", muttrade han.

"Men det är ju inte dags att sova, älskade Felix", skrattade jag. "Vi borde gå upp."

"Jag vill inte", grymtade han.

Jag drog med handen över hans mjuka hår och såg hur han slöt sina ögon. Han kröp ihop över min kropp, låg med sina ben upp över mina lår.

"Vi måste försöka äta något, du måste försöka äta något", försökte jag. "Du har lovat mig att jag ska få ta hand om dig, du kan inte bara lägga av nu när allt har gått så bra."

"Okej då", sa han med en trött suck.

Han rullade av mig och jag reste mig ur sängen. Drog snabbt på mig kläder innan jag vände mig om och såg min pojkvän ligga helt utslagen i sängen. Jag skrattade och tog tag i hans händer, drog ur honom ur sängen.

"Även fast du bråkar med mig, så älskar jag dig", mumlade han och slog upp sina ögon.

-

Hellooooooo honeeeys, how's life treating y'all?

Min svengelska går inte att få bort, jag blir galen??

I alla fall, senare idag så tänker jag publicera en ny fanfic, så var redo!!

Och hörrni, ni har varit jättetysta ett bra tag nu, snälla prata med mig :( Jag känner mig så ensam, prata med mig eller varandra eller karaktärerna!
Det känns som att ni inte uppskattar boken när ni är så tysta, uppskattar ni den?

Iiiih jag tror att jag kanske kommer träffa min bästa vän som jag inte har sett på mer än en månad för att vi båda har varit bortresta!

Vad ska ni hitta på idag då? Vad ni än ska göra så hoppas jag att ni får en fin dag!

Så ja, hoppas ni får en fin dag, haha! Ni är bäst, puss och kram ❤