Fools » foscar

thirtyfour

F E L I X

Jag satt med handen mot hakan medan jag stirrade på min vackra pojkvän. Han satt framför mig i köket med en macka i handen. Ett försiktigt leende spreds över mina läppar medan jag såg på honom medan han tog tugga efter tugga av mackan.

Plötsligt knäppte han med fingrarna framför mitt ansikte. Jag försvann ur min trans och såg på honom igen.

"Felix älskling, ska du inte försöka äta lite?" frågade han med vänlig stämma.

"Nja, jag är inte så hungrig", mumlade jag.

"Du måste äta Felix", försökte han desperat. "Snälla, bara någon tugga."

Han la den oätna smörgåsen framför mig och tittade länge på mig. Försiktigt tog jag tag i den och tog en tugga av den. Medan jag tuggade kändes det hela tiden som att den lilla biten av mackan blev större och större inne i munnen på mig. Det skulle inte gå att svälja.

"Det går inte", viskade jag.

Jag spottade ut det framför mig igen och såg på Oscar med tårar i ögonen. Han suckade försiktigt.

"Du har ju knappt försökt", yttrade han sig.

"Du förstår ju inte", snyftade jag.

Han förstod inte att jag inte kunde äta, att det bara skulle göra mig större än vad jag redan var. Han förstod inte hur dåligt jag mådde av att ens tänka på mat, hur illamående jag blev.

Alla år av de trakasserier jag varit med om, allt gjorde mig galen.

"Felix jag älskar dig, jag bryr mig om dig", försökte han. "Och du är så mager."

"Nej det är jag inte", fick jag ur mig med grötig röst.

Oscar tog tag i mina händer och tittade länge på mig med ledsna ögon. Hans stora händer höll försiktigt om mina små.

"Kom, vi går till en spegel så får vi titta på dig", försökte han. "Snälla hjärtat."

"Nej jag vill inte", sa jag bestämt. "Jag vill inte att du eller jag ska behöva äcklas av min kropp."

Oscar gav ifrån sig en suck och reste sig från stolen han satt på. Han gick fram till mig och satte sig på knä nedanför mig. Han tog tag i mina händer och såg med sorgsen min på mig.

"Snälla, det är viktigt för både din och min skull", yttrade han sig.

Jag suckade men reste mig ändå från stolen. Lät Oscar dra mig mot spegeln i hans sovrum. Han stod bakom mig med händerna på mina axlar. Han förflyttade sina händer ner till slutet av tjocktröjan som jag bar. Direkt satte jag mina händer på hans och skakade på huvudet.

"Älskling, vi kan ju inte se dig om du inte klär av dig", mumlade han. "Du kan ju blunda, snälla, jag vill bara se dig. Jag vill ju hjälpa dig."

Jag nickade försiktigt. Slöt långsamt mina ögon och bet mig hårt i insidan av kinden. Salta tårar blötte ner mitt ansikte. Oscar började dra i min tröja och drog av mig den. Jag pep till när jag kände kylan smällas mot min kropp. Jag knep ihop ögonen hårdare och hårdare. Oscar drog efter andan.

"Du är så liten", viskade han. "Du är ju bara skinn och ben."

"Nej", pep jag.

Det kändes som att mina ögon skulle sprängas – så hårt knep jag ihop dem.

Oscar vände mig snabbt om mot sig. Försiktigt öppnade jag mina ögon igen och såg hans tårfyllda blick. Han drog mig in i sin famn och kramade om mig. Kramen var försiktig, det var som att han trodde att jag skulle gå sönder.

"Vi ska göra allt bra, Felix", sa han lågt. "Allt kommer bli bra."

-

Aw.

Alltså jag saknar min telefon :( Jag tappade den i stengolv när jag var i Skåne och nu går den inte att använda, kul. Förresten!! Jag är hemma igen!

Alltså, det är en kompis som jag har känt i typ två år, träffat en gång, haft på Snapchat men sedan tagit bort, i alla fall så har han snapat mig nu. Jag är typ rädd?? Dock är mina två kompisar uppe hos honom (han bor typ i Dalarna) och de har träffat honom typ 100 gånger. Det är säkert de som skrev från hans telefon.

Hur mår ni då? Vad ska ni göra idag?

Jag mår lite sådär, är rädd för att alla mina problem snart kommer tillbaka. Problem som jag tyvärr inte är helt mogen för att prata om här på Wattpad ännu.
Idag så ska jag åka och hälsa på min farfar, det blir nog kul, tror jag.

Ni var lite smådöda i kommentarerna i förra kapitlet, plz talk to me, I'm a lonely child </3

Okej, jag måste sluta med all svengelska.

Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤