Fools » foscar

twentyfour

F E L I X

Hans händer gjorde nästan ont på min kropp. Hans beröring var aldrig någonting som jag tyckte om. Det skrämde mig alltid. Jag hade aldrig någon aning om vad han skulle kunna göra, visste aldrig vad han var kapabel till.

"Ligg still", fräste han irriterat.

Jag svalde hårt och försökte sluta röra på mig. Det skavde runt om mina handleder, då han hade knutit fast ett rep runt mina händer vid sänggaveln.

Han hoppade fram och satt över min mage. Hans stora händer lades över mina kinder. Jag bet mig i underläppen och granskade hans ansikte länge.

"Sluta stirra på mig", snäste han och greppade hårt tag om min haka.

Tyst pep jag till och slöt mina ögon. Lät honom göra vad han ville med min kropp. Min kropp tillhörde honom mer än vad den tillhörde mig.

Jag kände hur hans läppar trycktes mot mina hals. Motvilligt flög ett stönande läte ur min strupe. Han förflyttade sina händer till min bröstkorg. Han tryckte händerna hårdare mot mitt bröst medan han tog i mer och mer med läpparna över min hals.

Han kysste mig aldrig på munnen. Det var enbart då han var för borta i huvudet för att förstå vad han gjorde. Och när han var så borta försökte jag alltid hålla mig ifrån honom.

Jag var så rädd för min egen pojkvän. Aldrig kunde jag veta vad han skulle kunna göra med mig. Alltid behövde jag vara på min vakt, vara på helspänn. Men ändå så kände jag för att inte bry mig. Det var inte någon idé att bry sig längre, han skulle kunna göra vad han vill utan att jag skulle bry mig längre.

Plötsligt kände jag hur Ogge gick av mig igen. Försiktigt öppnade jag ena ögat. Fick se honom stå vid nederkanten av sängen. Han knöt fast mina fötter – precis som han hade gjort med händerna. Jag låg som ett X i sängen.

Sekunden efter gick han bara därifrån. Själv låg jag i sängen halvnaken. Visst pickade mitt hjärta hårt innanför bröstet, men jag kände mig inte rädd i psyket.

Några minuter hann passera innan han kom tillbaka. Han ställde sig bredbent vid kortsidan av sängen med en pistol i båda händerna. Jag drog efter andan och stirrade länge på honom. Tårar gled ner för mina kinder och jag öppnade darrande min mun.

"Säg ingenting Felix, jag är så jävla trött på din bullshit", fräste han hårt. "Du vet att du inte betyder ett skvatt för någon människa, så varför skulle du behöva leva?"

Han satte fingret på avtryckaren på den silverfärgade pistolen. Jag ville skrika åt honom att sluta, men min mun kunde inte forma ett enda ord. I samma sekund som jag öppnade min mun tryckte han på avtryckaren och jag kunde se hur kulan flög i luften och kom närmare och närmare. Jag blev träffad mitt i pannan och allt blev svart.

Jag satte mig upp med ett ryck. Skrek för allt jag förmådde. Stirrade mig omkring. Kände på min egen kropp.

Jag befann mig inte hemma. Jag var inte död. Allt var bara en mardröm.

Med hårda steg hörde jag någon komma till dörren till sovrummet. Dörren öppnades och en irriterad Oscar syntes på andra sidan.

"Vad fan skriker du åt?" fräste han. "Soffan är inte det bekvämaste, och jag hade precis somnat."

"F-Förlåt, jag drömde en mardröm", mumlade jag och drog täcket närmare kroppen. "Snälla kan du sova med mig?"

"Jävla idiot", muttrade han.

Jag såg hur han motvilligt gick mot sängen, la sig på andra sidan. Direkt drog jag mig närmare honom. Försökte känna hans varma kropp mot min.

-

Jag är så trött och så hungrig. Kan inte den här veckan gå jättesnabbt så jag kan börja njuta av mitt sommarlov igen?

Åh, igår var jag ute på en jättelång promenad med min bästa vän. Det var så mysigt och så skönt. Ibland behöver man verkligen bara komma ut och prata med någon.

Hur mår ni idag då? Har ni några planer för dagen?

Dö inte i kommentarerna, då är det ju som att jag pratar med mig själv eller bara luft haha :(
Jag kan ju inte tvinga er att kommentera, men det skulle göra mig glad :)

Hoppas ni får en fin tisdag, ni förtjänar det. Ni förtjänar alltid det bästa. Ilysm, puss och kram 💞