Fools » foscar

twentyfive

O S C A R

Jag stod ute på balkongen med en cigarett mellan fingrarna. Lutade mig över räcket. Det var kallt, håret på mina armar hade rest sig, men det gjorde mig inget.

Jag kunde riktigt känna hur han stod bakom mig. Försiktigt vände jag blicken bakåt och fick se Felix stå bakom mig, inne i lägenheten. Han hade täcket virat runt sin kropp. Med en suck fimpade jag ciggen mot räcket innan jag bestämde mig för att gå in igen.

Jag ställde mig framför honom och korsade mina armar. Han såg på mig med en rädd blick.

"Vem är du ens?" viskade han.

"Vad menar du?" muttrade jag.

Han drog täcket över sitt ansikte som återigen var blött av tårar. Jag ville smälla till honom och be honom sluta grina hela tiden, men det gjorde jag inte.

"Jag trodde att jag visste vem du var, jag trodde jag hade lärt känna dig. Men jag hade fel", viskade han med grötig röst. "Jag hatar dig Oscar."

Han började slå med armarna mot min kropp. Han var inte stark alls, han gjorde inte en fluga förnär. Tillslut blev han för trött för att fortsätta.

"Det är så mycket du inte vet om mig, Felix", sa jag lätt.

Han öppnade armarna och gick närmare mig. Drog täcket runt mig också. Han la sitt huvud mot min halsgrop. Jag la armarna om hans kropp. Suckade lätt. Han hulkade tyst mot min bröstkorg. Han blötte säkert ner min tröja, men jag orkade inte bry mig.

"Jag är så trött på det här stället, jag hoppas att människor förändras. Jag behöver tid för att ersätta allt jag gav bort", mumlade han tyst. "Mina förhoppningar är för stora, jag måste låta dem vara små."

Han tryckte sig bara hårdare mot min kropp. Nöp tag om min tröja och snyftade lågt. Jag fnös trött till.

"Jag trodde jag kände dig också, Felix, men uppenbarligen inte", sa jag så fort han hade slutat babbla. "Du var Ogges pojkvän, även fast ni hade ett helvetesförhållande så låg du runt ändå, känslolöst sex var aldrig ett problem. Nu är du den största haren någonsin, jag förstår inte."

"Jag har lärt mig att känslor inte är bra att gömma", mumlade han tyst. "Jag är känslig."

"Jo tack, det har jag märkt", väste jag lite irriterat.

Jag försökte knuffa iväg honom från mig, men han höll hårt i mig.

"Men släpp mig din idiothora", snäste jag irriterat.

Hans grepp om mig lättade direkt. Så snabbt som jag kunde så knuffade jag iväg honom. Han ramlade baklänges och såg länge på mig med en ledsen min i ansiktet. Minen som allt för ofta klädde hans ansikte.

Jag spände blicken i honom. Han hade krupit ihop till en liten boll med täcket runt hela kroppen. Han såg så liten ut. Det såg ut som att jag trodde att jag skulle döda honom vilken sekund som helst. Det fick mig att skrocka lågt.

Om jag skulle vara ärlig så såg han ganska söt ut. Hans hår låg alldeles rufsigt på huvudet på honom. Hans gröna var alldeles blanka.

Jag tog ett steg närmare honom, och då reste han sig upp snabbt och sprang in i sovrummet igen. Lämnade mig ensam med frågor i huvudet.

-

I AM TIRED OF THIS PLACE, I HOPE PEOPLE CHANGE
I NEED TIME TO REPLACE WHAT I GAVE AWAY
AND MY HOPES, THEY ARE HIGH, I MUST KEEP THEM SMALL

Om ni fortsätter sjunga på låten så kommer jag bli glad och skratta lite.

Wtf, det blir juli imorgon?? Tiden går för snabbt.

Alltså båda mina bästa vänner är bortresta :(
Ena är i USA och kommer hem när jag är borta. Den andra åker till Jämtland idag och kommer typ hem dagen innan jag åker men åker typ direkt till Prag då.
Jag är så ensam </3

Det slog mig just att jag ska till tandläkaren nästa vecka och fastställa hur jag ska få min tandställning. Omg.

JUSTE SHIT TACK FÖR 500 FÖLJARE?? HUR SICK? NI ÄR VERKLIGEN DE BÄSTA!! ❤❤

Hur mår ni? Vad gör ni? Har lovet varit bra hittills?

Prata med mig, jag älskar det! Skriv en kommentar om kapitlet, någon karaktär du hatar/älskar, skriv någon fråga, skriv vad du ska göra idag. Skriv vad du vill så blir jag glad!

Ni är bäst, ha en fin dag, puss och kram ❤