En Plats För Mig

《DEL 2》Extra 47 ~ SKUMPIG FÄRD

När man har allt man behöver lätt tillgängligt så är det svårt att föreställa sig att vara utan.
Det jag saknar mest just nu är det snabba sättet att ta sig runt i bilar, tåg och alla andra färdmedel. Och inte minst av allt, jag hatar detta skumpande hela tiden!

Självklart har jag åkt häst och vagn förut, men att sitta i en vagn som hela tiden guppar upp och ned på en väg som är allt annat en rak. Jag hatar det!

Emellan åksjuka och den förbannat långa färden så är tanken på att sitta i en sval och skön bil som glider fram över vägen det ända jag vill göra just nu!

När Annabell hade märkt att jag hade problem så hade hon frågat om jag hellre ville rida men bara av tanken på att sitta på hästryggen får det att ömma i min bakdel. Om inte den färd hade tagit så jäkla lång tid aå skulle jag kanske ta hennes erbjudande men vi har nu varit på väg i tre dagar och jag önskar bara att vi snart kan vara framme!

Så med vart vi är på väg, det är en lustig liten historia med det. Kan hända att det har att göra med att jag råkat sätta eld på saker och att mina försöka att ta över andras kroppar och inte bara Trillians har resulterat i några miss öden.

Men hålla, inte är det väl mitt fel att mannen inte kunde simma. När jag var i mannens kropp hade jag inte lyckats att styra så bra och fallit i floden. Chocken hade fått mig att tappa tagen om mannen och olyckligt vis så kunde han inte simma. Men var lugn, jag räddade honom så allt slutade bra!
Bra för mannen i alla fall.

Trillian var rasande och kallade det för tokstreck och sa att jag var oansvarig. Och vem försöker jag lura. Jag vet att jag gjorde del och att små missöden har hänt. Men hur coolt är det inte att en dag upptäcka att du kan producera eld ur dina händer! Vad skulle jag ha gjort om inte testat lite.

Så nu några olyckor och missöden senare sitter jag i en vagn på väg till en skola där jag kan lära mig att kontrollera mina krafter. Skolan som tydligen både mina föräldrar och prinsessan Callina har studerat vid. En skola jag inte ens visste fanns för ens Trillian tvingade ut mig på denna långa färd för att studera där över sommaren.

Jag klagar inte! Det är så häftigt! Men tre månader utan Trillian kommer att bli tråkigt.
Jag suckar djup när jag tänker på det.
"Är det något som är fel Lady Lisa?" Frågar Roella.
Roella och hennes tvilling bror Luian följde också med till magi skolan.
Det hade upptäckts för några månader sedan när jag fortfarande var i min värld att de båda också hade magiska krafter och jag övertygade Trillian att låta dem hänga med mig då jag vet att de aldrig skulle ha råd med de höga avgifterna på skolan.
"Allt är toppen!" Svara jag henne men ett ansikte som tydde på allt annat än att det skulle vara så och kort där efter var vi tvungna att stanna för femte gången idag när det vände sig i magen på mig igen.

"Man tycker ju att du borde vara van nu. Vi har ju varit på väg i flera dagar nu." Irritationen dröp om Luians ord.
"Ursäkta mig då att jag inte är van vid dessa skumpiga färdmedel. Om du hade en bil så skulle det underlätta dessutom så skulle vi redan ha varit framme!" Kontra jag på hans otrevliga kommentar.
"Vad är en bil?" Fråga Roella och såg förundrat på mig.
"Åhh strunt samma!" Sa jag och hoppade åter in i vagnen.

Tre timmar senare var vi äntligen framme vid vårat mål.

Vagnen stannade utanför skolans portar och vi tre tillsammans med två vakter som Trillian envisats med skulle med. Vi gick alla in och möttes av massor av människor.

Och det första jag gjorde var självklart att snubbla då mina ben fortfarande trodde att de var på vagnen och svajade till när jag skulle gå upp för sista trappsteget.
Som tur var så var det ingen som märkte något utan alla hade omringat Roella och skakade nu hand med henne.
De hade misstagit henne för att var mig och jag kunde höra deras röster när de sa olika saker som kunde få dem att komma i bra dager med den nya kungens käraste.

När vi hade fått kontrollen på situationen igen så var det Luian som ordnade upp situationen. Men det ända han ville var att hjälpa sin syster. Hans introduktion av mig var allt annat än smickrande.
"Det här är min syster Roella. Den ni troligtvis vill träffa är hon där borta som aee ut som en urtvättad disktrasa." Han peka på mig och log med ett elakt leende åt mig. Jag besvara hans leende genom att blänga ilsket på honom.

Folkmassan hade vänt sig om för att se på mig och när de såg mig så var det med blickar som granskade en möglig ost.
"Åhh ursäkta mig då om jag inte ser ut som ni trodde eller vad det nu är ni tänker. Prova ni att åka i en förbannad vagn utan ac i fem dagar och fortfarande se bra ut!" Skriker jag ut i frustration innan jag känner hur det vrider sig i magen igen och sekunden senare ligger min lunch på golvet!

Lät som de flesta av er ville ha mer så jag fortsätter ett tag till!! 😄