En Plats För Mig

50 ~ FÖRSTA LEKTIONEN

Från alla filmer jag har sätt och böcker jag har läst så trodde jag att en magi lektion skulle vara något väldigt speciellt.
En skit snygg lärare och få sitta och trolla med ett trollspö hela lektionen.
Men så fel jag hade.

Om jag inte visste att detta var en magi lektion så skulle jag kunna tro att det var som vilken matte, svenska eller något annat tråkigt ämne vi lärde oss.
Och vart är den snygga läraren! Mannen är ju en gammal gubbe med grått hår och väldigt kort. Säkert kortare än alla av oss i klassrummet!

Brevid mig i klassrummet sitter Roella och hennes bror Luian på min vänstra sida och Inia på min andra. Bänkarna är uppradade så att fyra personer kan sitta brevid varandra. Som var väldigt tur för oss!
De är också radade så att hela salen lutar som en biosalong.
Rätt smart ändå, ger alla en bra vy över hela salen.

Framför oss på bänken ligger ett papper som vi ska fylla i.
När läraren är färdig med sitt tal så ber han oss alla att börja fylla i det.

Jag som knappt varit här i ett år har svårt att förstå denna världs skrift. Visserligen så har jag lärt mig lite men att förstå ett helt papper, omöjligt!

Jag vänder mig om mot Roella. "Kan du hjälpa mig, jag förstår inte vad det står?" Roella såg först lite tagen ut av mitt erkännande men hämtade sig snabbt. "Kan du inte läsa?" Frågar hon mig och jag känner hur kinderna hettar till och blir röda. "Bara lite." Svarar jag och känner hur pinsamt detta är.

Men Roella som vanligt bara ler åt mig och gör först klart sitt eget papper och hjälper mig sedan med mitt.

Med hennes hjälp så går det jätte bra och jag känner att det inte är så pinsamt längre, men det är bara tills hennes bror förstår allt och som vanligt måste göra allt värre.

"Har lady Lisa problem att läsa? Jag som trodde att alla kungligheter var bra på allt." Han säger det med ett hånande leende och så högt att alla kan höra.
Roella vänder sig om mot sin bror och ger han en skarp blick av ursinne.
Men han bryr sig inte om henne.

"Vad bra att vår blivande drottning är så allmänbildad. Får en att undra på vilket hörn du har kravlat dig upp från." Sarkasmen dryper om honom och han ser på mig med hat i blicken.
Det får mig att undra. Varför hatar han mig så? Jag har ingen aning om vad jag har gjort honom. Jag kan verkligen inte komma på något som kan få honom att hata mig så!

Med allas blickar nu vända mot mig så känner jag den obehagliga känslan av att vara i allas tankar, där de viskar och undrar över vad som är fel på mig.

Det är knäppt tyst i rummet och det känns som om rummet bara blir mindre och mindre. Känslan av att vara klassens stora skämt får det att knyta sig i magen på mig. Jag vill bara här ifrån just nu!

Jag reser mig snabbt upp och skyndar mig förbi Inia på min högra sida. Jag kommer ut på mittgången mellan de två raderna av bänkar och rusar ned för trapporna.
När mina fötter slår i marken efter sista trappsteget så känner jag den vanliga känslan och faller till backen.
Ögonblicket senare är jag tillbaka i Trillians sinne och ser världen genom hans ögon igen.

Trillian är ute på övningsfältet och tränar sina mannar i de närstrids kunskaperna jag lärde honom.
Mannarna verkar ha kommit lång och är riktigt duktiga.
Jag ser på när de slår och sparkar och låter bara mig själv dras med i hans kropp och dess rörelser.

Plötsligt så får jag en ond aning och sekunden senare känner jag hur en skarp smärta väller upp i ryggen. En kniv är djup inkörd i Trillians kropp och jag känner hur kroppen viker sig av smärta. Hans smärta och också min. Allt han känner, allt känner jag också och det är en smärta som gör så jäkla ont!

Jag skriker och slår upp mina egna ögon. Med blicken full av panik reser jag mig upp i sittande ställning. Jag ser mig runt om kring på alla oroliga ansikten som ser på mig. Jag för handen mot sidan där kniven gick rakt igenom Trillian men självklart finns det inget blod eller sår där. Det var inte jag som blev huggen. Det var Trillian!

Paniken stiger inom mig och jag ställer mig upp och ignorerar allas oroliga frågor. Jag vänder mig mot mina vakter som hade kommit in genom dörren när de hört mitt skrik. "Trillian är i fara!" Skriker jag åt dem innan jag kommer på mig själv och försöker att lugna mig. Mer sansat börjar jag om. "Ta och skicka ett meddelande till slottet, jag vill veta hur han mår och vad som händer." De ser oförstående på mig och jag känner hur desperationen håller på att ta ett nytt grepp om mig igen. "Gå nu, Kungen är i fara." Inga mera ord behövdes efter det och en av dem sprang iväg för att göra det jag beordrade honom om.

"Lisa vad är det som händer?" Roella ser oroligt på mig. "Det är svårt att förklara men Trillian är illa ute och behöver hjälp. Det är allt jag kan berätta." Hon ser fortfarande oförstående på mig när jag rusar ut genom rummet och lämnar alla med många frågor och inga svar på vad som precis hände.