En Plats För Mig

45 ~ MARKNAD

När Lisa och de tre syskonen hade vaknat den morgonen så hade de blivit ombedda av modern att gå till marknaden och köpa lite ingredienser till middagen.
Så nu gick de alla runt där på den långa bredan gatan där marknaden var i full gång och om jag tittade upp så kunde hon se slottet högst upp på den raka vägen.

Jag kände sig lite illa till mods när jag tänkte på vad som komma skall.
Trillian ska bli kung över detta rike och jag har ingen aning om vad som skulle bli av med mig. Skulle jag kunna stanna här eller är det bättre att åka tillbaka till den andra världen? Kan jag ens komma tillbaka dit? Eller ännu viktigare vill jag? Nej det är jag säker på att jag inte vill.
Men om jag stannar här så vet jag att jag inte klarar av att stanna i slottet och bli påmind varje dag om vilka olika liv vi alla lever. Bli påmind om att jag aldrig skulle kunna ha en plats där bland Trillian och Annabell och alla de andra.

"Lisa, kom skynda dig." Det var Roella som ropade på mig från andra sidan gatan. "Vad är det?" frågar jag och märker för första gången tumultet som har börjat högst upp på gatan. "Jag vet inte men de viskar om att prinsen kommer." Svara hon.
Det får mig att rycka till. "Prinsen? Är Trillian på väg hit?" Obekvämheten hörs i min röst och jag kryper upp bakom henne för att inte synas. "Vad gör han här?" Viskar jag till henne som om att någon skulle kunna höra. "Han letar väl efter dig." Säger Roella och ler åt mig.

"Nej varför skulle han göra det när han är så upptagen?" Säger jag.
"Han är väl orolig för att du är borta."
"Det är ju löjligt." Svarar jag. "Varför skulle han bry sig om mig när han har så mycket att göra."
Roella suckar. "Du kan vara rätt så korkad ibland vet du det." Om det inte vore för hennes leende så hade det där känts som en förolämpning.

Nu har prinsen nästa kommit längst ned på gatan där de fyra stod och då drog jag i luvan lite mer för att försäkra mig om att håret inte syndes.
Roella ler och skakar på huvudet när hon ser det.
"Lisa varför gömmer du dig? Kan du inte se att han är orolig?" Men jag svara inte. Jag ville inte se, för jag visste att jag skulle springa rakt till han och det var det jag inte ville att det skulle hända just nu.

Prinsen kom gåendes i rask takt med de tre vakterna hack i häll. "Ers höghet, kan ni vänta lite. Att rusa runt så här kommer inte att hjälpa någon." Jag kände igen rösten utan att titta och förstod att det var Lee.
"Vad ska jag göra då?" Hörs det som svar från Trillian.
Han hade stannat och det fick alla människor runt om kring att bara tyst betrakta scenen som utspelades framför dem.
"Jag vet att du är orolig men du kan inte bara springa iväg så där. Du måste visa lite respekt mot dina män." Han pekade på de andfådda soldaterna. Det syndes att det var första gången Trillian märkte dem. "Vem bad dem att följa efter, jag klarar mig själv." Hans ord lät som ett barn som klagade till sina föräldrar. Lisa hade sätt den här sidan hos honom förut men aldrig bland folk. Trillian hade alltid varit noga med att hålla upp sin prins fasad när han var ute bland folk.
Och det var nog också varför folket runt omkring nu var så förvånade. Deras prins som strax ska bli kung stod och argumenterande med sin närmaste rådgivare. Det var nog en syn de aldrig sätt förut

Jag fnittrade till lite bakom Roellas rygg och hon tittade leende på mig.
Mer argumenteranden hördes från dem ett tag till att de blev avbrutna av en lite flickröst. "Lisa snäll!" Sa den och då tittade Lisa upp och såg Milla stå brevid de stå argumenterande mänen. Hon måste ha gått dit när hon hörde Lisas namn nämnas flera gånger.
"Lisa läste saga för mig när jag skulle sova, så Lisa snäll." Hon stod och log åt de båda förvirrade männen.
När Roella och Luian såg att deras syster saknades så skyndade de sig till henne. "Förlåt ers höghet" sa Luian. "Min syster är för liten för att förstå vem du är." Fortsatte han. Han drog åt sig Milla som började att prata mera. "Lisa sa att prinsen är dum. Hon gråt när hon trodde att jag sov men jag sov inte. Hon var ledsen och sa att något om att prinen var en idiot. Vad är en idiot?" Hon riktade frågan mot sin bror. Han tog snabbt upp henne och hyshade henne så hon skulle förstå att hon skulle sluta prata.

Folket runt omkring hade blivit rent av chockade över flickans ord men Trillian själv hade bara hört Lisas namn. "Har ni sätt Lisa?" Frågade han och man kunde höra hur desperat hans röst var. Roella steg emellan och svarade. "Lisa vill inte träffa dig just nu ers höghet." Sa hon i ett försök att försvara sin vän. Det fick Trillians bägare att rinna över. Han tog tag i hennes krage och lyfte upp henne. "Vart är hon?" Skrek han åt henne men hon svarade inte trots han ilska.

I nästa sekund så träffade Lisas sandal Trillian i bakhuvudet och det fick honom att släppa henne och Roella skyndade sig där ifrån.
Vakterna hade reagerat när skon kom farandes och var nu alla i full färd att ta fast förövaren som kom gåendes emot prinsen. När de nästan nådde mig så talade jag och det fick dem att stanna utan att tveka. "Kom inte närmare." Sa jag med en röst som sjöd av aktoritet jag inte har men som inte någon skulle kunna mista. Jag drog av mig huvan och gick fram till Trillian.