En Plats För Mig

52 ~ VÄNSKAPLIG FAJT

"Trillian. Vad menar du när du sa att du var glad att jag var okej? Det var ju du som blev kniv huggen!"
Trillian tittar frågande på mig när jag ställer frågan.

Han hade stannat tvärt i korridoren och jag måste vända mig om för att kunna se in i hans ögon.

Han suckar och tar min hand.
"Så du såg det?" Frågar han mig och pekar på sitt huvud för att indikera att han menar i tanken.
Jag känner hur hans grepp om min hand hårdnar lite när han talar igen.

"Det var min dubbelgångare. Han var menad att ta min plats så att jag kunde kom hit till dig. Jag har själv nyss fått ord om händelsen på min väg hit."

"Så det är varför du kom hit så fort? Jag hade förväntat mig ett svar via duva inom några dagar men när en vecka gått utan svar började jag att befara det värsta."  Vi ser på varandra och jag känner förståelsen i våra blickar.

"Men vad var det du trodde hade hänt mig?" Frågar jag.

Vi börjar att gå igen samtidigt som vi pratar.

"Jag var rädd att de skulle skicka någon efter dig också." Svarar han.

"Vilka är de? Undrar jag.

"Det är oklart just nu men som monark över ett rike så är det sådant som händer hela tiden även om.det är fred i landet." Han ser lite trött ut när han säger det.

Jag känner att jag börjar att bli trött på det här. Jag orkar inte med allt dystert och efter en vecka av oro finns det bara en sak att göra.

Jag släpper Trillians hand och stannar mitt framför honom.

Jag synar honom upp och ned och ser de kläderna han har rest inkognito i. Ett par slitna byxor och en brun skjorta i samma skick.
De får duga, tänker jag och ser honom sedan i ögonen igen.

"Gå ut på gårdsplanen och vänta på mig." Sedan springer jag iväg och lämnar han förrvirrad i korridoren.

När vi möts ute på den öppna planen så har jag bytt om till liknande kläder som han och har med två trä svärd.

Trillian tittar förstående på svärden och nickar.
"Efter allt som har hänt så vore det skönt med lite avkopling." Säger han och ser på mig med ett brett leende.

Jag ser att vi inte är ensamma här ute. Ett folksamling har samlats för att se kungen, både elever och lärare står här och där.

"Vi får publik". Påpekar jag och pekar runt omkring.

"Vad gör väl det. Det är väl inte alla som får se sin kung brottas med sin drottning." Han blinkar åt mig och ler ännu bredare.

"Om du hellre vill brottas kan vi göra det. " säger jag retsamt.
"Tror inte det, jag vill åtminstone ha en chans att vinna". Säger han och tar ena trä svärdet jag räcker ut åt honom.

När folket runt omkring förstår vad vi ska göra backar de närmaste och de längre bort rör sig närmare tills en ring runt den öppna ytan på utegården bildas.

Jag vet inte vad folk ska tänka om oss. En kung i lortiga kläder och ett trä svärd och en kvinna framför med liknande utstyrsel.

Vi backar några steg ifrån varandra innan vi båda höjer svärden mot varandra.
Det blir en omedelbar tystnad på den öppna ytan och när jag ser på Trillian så ler han inbjudande mot mig, som för att säga 'damerna först'.

Jag springer rakt emot honom. Det tunga trä svärdet ut vid min högra sida. Han parerar mitt försök lätt och drar med en snabb rörelse sitt eget svärd uppåt och trycker sedan mitt svärd ifrån sig. Kraften i hans svärd mot mitt får mig att snubbla några steg bakåt.

Jag hör hur folket runt omkring jublar vid deras kungs framgång.
Det rycker lite i pannan av irritation och Trillian ler lite hånande åt mig.
"Låter som publiken är på min sida." Säger han retsamt till mig.

"Åh håll tyst med dig!" Svarar jag.

Vi möter åter varandra och fortsätter så en stund.
Matchen är till fördel för Trillian då han tränat längre än mig men jag får in några bra träffar ibland.

De ända som hörs varje gång jag får in en bra stöt är Lee, Roella och Inia.
Tur att någon är på min sida i alla fall!

När vi har hållit på en stund och behöver hämta andan lite så kommer Lee fram med lite förfriskningar.

"Tack Lee." Säger jag och tar emot glaset.
Han ger Trillian samma sak och backar sedan några steg och gör plats för oss att ta upp där vi slutade.

Vi ställer oss på samma sätt igen med svärds spetsarna mot varandra.
"Har du fått nog än eller är du redo för lite mer?" Trillians retsamma ton gör mig bara irriterad just nu.
Jag vänder mig snabbt om mot Lee.

"Lee, du som dommare i detta är jag fri att göra vad jag vill?" Han ler åt min fråga och jag ser att han förstår.
"Absolut så länge ni inte skadar varandra för mycket." Han ler åt mig och sedan mot Trillian.

"Så bra." Avslutar jag med innan jag springer emot Trillian igen.
Trillian verkar inse försent vikten av mina ord. Men jag ser att han förstår precis innan min fot möter hans svärd och flyger iväg.

Nu är det min tur att le medans han backar undan från mig.
"Lee du kunde väl ha varnar mig!" Ropar Trillian till sin bästa vän.
Han rycker på axlarna. "Du klarade dig fint ju."

Sedan vänder sig Trillian mot mig igen.
Han pekar på mitt svärd och säger. "Är inte det där lite orättvis?"

Jag kastar iväg svärdet och sedan är vi på varandra. Sparkar och slag flyger åt alla håll men vi har gjort detta så många gånger att vi vet vart vi kan träffa utan att orsaka någon större skada.

När jag tillslut får in en spark över hans fot så välter han omkull och jag hoppar upp ovan på honom och håller fast han mot marken.
"Jag ger upp, du vinner." Säger han och jag lättar lite på greppet utan att gå av honom.

För en stund så är det knäpptyst tills Trillan talar igen.
"Jag förstår om du gärna vill vara ovan på mig, men kan det vänta tills det är lite mera privat." Han gestikulerar mot våran publik.

Jag slår till han hårt över kinden och vet att det kommer att lämna ett märke innan jag kliver av honom.

Lee kommer fram igen och hjälper sin kung upp.
De ler åt varandra.
"Jag är nog den ända som har en drottning som kan slå så hårt."
"Du förtjänade det." Svarar Lee och de båda börjar att skratta.

"Jag är ingen drottning." Måste jag påpeka åt dem och de slutar att skratta.
Trillian ser allvarligt på mig innan ha säger, "Inte än men snart, mycket snart."