"Jag kan inte, jag bara kan inte. Du är så långt bort från mig man kan komma."
"Vad spelar det för roll?"
"Det spelar roll för jag kan inte ge dig vad du ger mig."
"Det gör du visst och det kan du, sluta säga så."
"Nej det gör jag inte och jag vill det men jag kan ju inte. Jag vill ge dig allt i världen men jag kan inte och just nu kan jag inte ens spendera en fucking timme med dig för att jag så sjukt mycket att göra."
"Kan du andas en sekund? Jag gör vad som helst för dig men du måste berätta för mig om vad du behöver hjälp med så att jag kan hjälpa dig."
"Det är inte ditt ansvar."
"Låt mig hjälpa dig."
"Varför det?"
"För att att jag vill."
"Nej du ska inte lägga ner några pengar eller något på mig för jag kommer inte kunna betala tillbaka det till dig någonsin."
"Du ska inte göra det heller."
"Jo. Skitsamma jag har mycket att göra och jag måste ta hand om allt detta här nu."
"Ja men vem tar hand om dig då?" Jag står tyst och tittar på honom, chockad över hans fråga. "Snälla, låt mig få göra det."
Han var den sista jag trodde brydde sig. Den sista som skulle röra vid mig. Den sista som någonsin skulle spendera ett enda ord på mig. Tydligen hade jag fel om honom...han är den enda som älskar mig på riktigt.
