○Willow○
Jag står inne i omklädningsrummet och knyter förklädet runt min midja. Om jag ska vara helt ärlig är jag inte alls bekväm. Kjolen och skjortan, inte minst förklädet får mig att känna mig som en slav. Jag sväljer hårt och tittar mig i spegeln innan dörren slås upp och jag rycker till.
"Är du klar?" Jag nickar åt tjejen som heter Velma. Utan att säga något följer jag henne ut i köket. "Så här är köket, du får några bord och när det ringer i klockan för ditt bord tar du maten dit. Du får absolut inte ha dålig attityd mot kunderna. De flesta som kommer hit är trogna kunder och de förväntar sig samma service som alltid. Är någon inte nöjd, be om ursäkt, erbjud kompensation och försök få dem nöjda. Se alltid glad ut och arbetsdagen är slut på nolltid. Förstått?"
"J-ja."
"Okej börja med bord fyra. De kom precis och tittar igenom menyn. Fråga om de har bestämt sig och om ja ta deras beställning men om inte så ger du dem några minuter till och går tillbaka." Jag gör som hon säger och går fram till de äldre paret som ser på mig underligt innan jag tar deras beställning och sedan går till luckan för att ge beställningen till köket.
Veckor går och jag springer varje dag från skolan till jobbet. Leon hinner jag inte träffa mycket mer än i skolan och på natten typ, även om jag önskar att jag kunde vara med honom mer och oftare. Men han stressar inte, han fattar att jag jobbar och han säger varje dag att han är stolt över mig. Det är något ingen någonsin sagt till mig, något jag aldrig trodde att jag skulle få höra.
Idag fick jag min första lön in på mitt konto som jag inte använt en enda gång nästan. 15.000 kronor är egentligen bara småpengar. Eller det var bara småpengar men nu när jag för första gången tjänat ihop allt själv så som man borde tjäna pengar känns det bra på något sätt. Det är inte alls samma känsla som jag har när jag får pengar från knark eller stulna saker. Jag vet att det är smutsiga pengar och hur mycket man än försöker blir det aldrig rent, ens samvete blir aldrig helt rent. Det känns inte lika bara som detta. Jag tar ut 7000 kronor innan jag springer hem och slänger de på köksbordet framför mamma med ett leende på läpparna.
"Här."
"Varför är du så jävla glad?" Frågar hon och tittar knappt på mig innan hon slänger en äcklad blick på pengarna framför henne. "Jag vill inte ha dina svarta pengar har jag sagt 100 gånger, vad är det du inte fattar?" Fräser hon vilket får mitt leende att försvinna.
"Jag har jobb sa jag." Hon fnyser och tittar på mig med sitt hånleende.
"Vem skulle anställa dig? Du har inte jobbat en dag i ditt jävla liv."
"Jag jobbar på det där cafét i stan, eller restaurang, du vet den vid hamnen typ?"
"Ja precis, vem släppte in dig där?"
"Jag gick på intervju och fick jobbet. Jag har sagt detta, jag har jobbat där en månad."
"Eller hur."
"Det är sant ju?" Säger jag och drar ihop ögonbrynen.
"Jaha. Du kommer få sparken snart. Aldrig att du klarar av att jobba för andra, tror du inte jag känner dig lilla vännen?" Skrattar hon och samlar ihop pengarna.
"Ska vi slå vad?"
"Gärna. Förlorar du jobbet så slänger jag ut dig." Säger hon innan hon tar pengarna och reser sig upp för att lämna köket.
○Moana○
"Vad sa du?" Säger jag och sätter nästan min dricka i halsen.
"Hon har jobb." Collin drar ihop ögonbrynen när orden lämnar Linas läppar innan han tittar på mig som rycker på axlarna.
"Du måste hört fel." Säger han skeptiskt.
"Nej jag lovar hon jobbar på någon rikemans restaurang i stan."
"Willow? Snackar du verkligen om vår Willow?" Lina nickar och hela jag lyses upp på något sätt.
"Dit vi brukar gå ja." Säger jag efter en stund och får allas ögon på mig.
"Nej, vad menar du?" Frågar Sarah undrande.
"Dit vi brukar gå." Upprepar jag och ser Collins leende då han fattar precis vad jag tänker.
"Alltså nu snurrar du helt. Vi brukar inte gå till någon rikemans resturang i stan?" Säger Ty.
"Jo nu gör vi." Ler Collin innan Ty gör likadant.
"Juste det är ju mitt favoritställe." Säger han ironiskt och tycker detta är lika kul som oss andra.
"När hon fått språken kommer hon inte ha något annat val än att komma tillbaka. Hon behöver pengarna annars kastar hennes morsa ut henne." Säger jag och känner ruset i hela min kropp. Krig är igång och jag kunde inte varit nöjdare. Hon kommer aldrig ifrån oss. Aldrig någonsin kommer hon att släppas fri.
