○Willow○
Jag vill inte tillbaka till skolan. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. I tre dagar har jag stannat hemma från skolan, plus helgen för att slippa alla. Mest Collin men nu kan jag inte gömma mig mer. Det går inte jag klarar inte av att vara hemma en enda dag till. Jag sitter på balkongen och röker den sista cigaretten av paket som var fullt för bara någon timme sedan innan jag tar fyra tabletter till och sedan reser mig upp.
När jag kommer in i skolan vet jag redan innan det hänt vad som kommer att hända. Till min skräck är korridoren nästan tom och när jag kommer upp på andra våningen är det precis samma sak. Bara någon person vill en bänk och en person vid mitt skåp. Collin står med armarna i kors precis som att han har stått där varje morgon för att se om jag dyker upp. Jag vill vända om men precis då vänder han upp blicken och tittar på mig. Han ler på ett sätt som skrämmer mig innan jag går fram mot honom.
"Jasså, du har hittat hit? Vart har du varit hela jävla helgen? Och halva veckan? Glömde du vägen hit? Har du glömt hur man svarar i telefon eller hur man skriver ett sms?" Jag hinner inte svara innan jag ser hur han är påväg att ta tag i mig och vänder mig då om snabbt. Långt hinner jag inte, inte mer än något steg innan han får tag i mitt hår och trycker upp mig mot skåpet. "Va?!"
"Släpp mig så kan vi snacka." Säger jag vilket får honom att flina.
"Vad tror du om dig själv? Du har gjort bort dig på en ny jävla fucking nivå, hör du mig?" Han drar med mig mot toan innan han öppnar dörren och knuffar in mig. Han tittar efter så att alla båsen är tomma innan han slänger ifrån sig sin jacka och knuffar mig igen, denna gången så hårt att jag faller ner på golvet. Jag försöker ta mig upp men hinner inte innan jag får en spark i magen och sedan mot huvudet. Han drar upp mig på fötter igen och trycker mig mot väggen hårt. "Du är så jävla körd snart, fattar du det? Mo undrar vad i helvete du håller på med. Du förstör för henne och de andra. Du ska vara på plats och visa dem hur fan allt går till för de kan inte utan dig. Vad håller du på med Willow? Du röker på som fan och vad mer? En karta per fucking dag eller? Jag trodde att jag kunde lite på dig och du bara gör bort dig, hela jävla tiden. Vad fan har hänt med dig?" Jag står där helt i chock och känner blod rinna ner från min panna. "Du var grym innan men nu är du bara lika värdelös som alla andra, fucking äckel. Och en sak ska du ha jävligt klart för dig, du har ingen mer chans. Nästa gång är jag inte snäll." Han släpper mig och flyttar på sig. "Gå då." Säger han efter jag stått och tittat på honom någon minut. Jag tar min mobil som ligger på golvet innan jag tar ett steg framåt och känner hur han knuffar ner mig på golvet igen. Han sätter sig på huk bredvid mig och tar tag i mitt hår för att sedan kunna vända mitt huvud mot honom. "Jag litade på dig och du sumpade din chans." Säger han och kysser min panna innan han släpper mitt hår och jag kan sätta mig upp. Jag tittar ner i marken innan han drar åt sig några servetter. "Du har blod typ, överallt." Säger han och kastar servetterna över mig precis som att jag vore smutts på marken innan han tar sin jacka och går ut.
Jag sitter kvar. Jag kan inte röra mig, inte en millimeter. Länge sitter jag där och bara tittar ut i ingenstans. Även när jag hör att dörren öppnas och någon kommer in sitter jag bara kvar utan att se efter vem det är.
"Hej?" Hör jag en röst säga efter några sekunder. En röst som inte skrämmer mig. Leon. Han sätter sig på huk framför mig och tittar på mig, rakt in i ögonen.
"Hej."
"Vad har hänt?" Varför bryr han sig?
"Om Collin kommer så slå han sönder mig och dig bara så du vet." Han höjer på ögonbrynen.
"Collin? Gjorde Collin detta?" Jag nickar och hoppas att han ska gå för att inte hamna i trubbel. Det sista jag vill är att han och Collin någonsin pratar med varandra.
"Ja..."
"Jag är inte rädd för någon tönt som slår en tjej."
"Han är nog inte rädd för dig heller."
"Nej kanske inte men han borde vara rädd om det kommer ut att han slår sin tjej."
"Säg inget."
"Jag ska inte." Han reser sig upp och blöter en servett innan han torkar bort blodet från min panna.
"Jag behöver inte din hjälp." Säger jag men knuffar inte bort honom.
"Det tror jag inte att du gör heller."
"Så varför hjälper du mig?"
"För att jag vill."
