○Willow○
"Hej." Säger jag och vet inte egentligen varför. Jag känner inte honom och skulle aldrig annars prata med honom, av flera anledningar. Han tittar på bilen som förmodligen är hans innan han tittar på mig igen.
"Vad, eller vad gör du...här?" Säger han och tittar sig runt omkring i det tomma området.
"Jag? Jag nej men jag vet inte riktigt." Han tittar på mig och flinar. Jag tittar mig runt omkring igen och upptäcker att jag nog tagit mig längre än jag trott. Jag är helt omringad av massa stora fina hus som jag bara kan drömma om. "Vad gör du själv här?"
"Jag bor där borta." Säger han och pekar mot några hus längre bor, jag nickar bara och tittar ner i marken. "Vill du skjuts någonstans? Eller du ska sitta där hela natten?" Till en början tror jag han skämtar, jag tittar upp på honom som öppnar passageraresätet och går runt till andra sidan. "Kom igen, det är kallt." Jag sitter kvar några sekunder och tänker över det. Jag borde verkligen inte. Men...jag kan inte vägen hem, jag vet inte vart jag är, bussarna har förmodligen slutat att gå och jag förlorar egentligen inte på det. Så länge inte Mo eller Sarah eller Collin eller någon av de andra ser mig.
Jag reser mig upp och går fram till bilen innan jag tar ett djupt andetag och sätter mig bredvid honom som bara tittar på mig.
"Vad?" Skrattar jag och tittar tillbaka på honom.
"Leon." Säger han och stäcker fram sin hand.
"Willow." Han tar min hand som jag håller ut varsamt, som att det är värt.
"Trevligt." Han släpper min hand och startar bilen innan han kör ut på vägen. "Vad gjorde du här ute då?" Frågar han igen vilket får mig att stelna till och vet inte riktigt vad jag ska svara.
"Inget."
"Inget?"
"Nej jag bara gick." Han är tyst en stund och flinar sedan lätt.
"Vart ska du?"
"Hem förmodligen?"
"Förmodligen?"
"Ja eller va? Vad gör ens ute såhär sent?"
"Ska till min brorsa."
"Nu?"
"Ja jag tänkte det eller, va?" Härmar han mig vilket får mig att flina. Hur han ens får mig att skratta bara så vet jag inte och jag vet inte heller om jag gillar det.
"Vart bor du?" Jag förklarar vägen och hinner undertiden skratta en del. Jag glömmer för en stund Collin helt vilket inte hänt sedan vi blev tillsammans. Annars är han bland mina tankar på ett eller annat sätt, konstant. Jag kan normalt sätt inte koppla bort honom...förutom nu. Jag vet inte varför men det känns bra att bara få vara en person. Inte Willow, den som alla vet vad för skit hon håller på med. Att bara få vara Willow, inte Willow, Collins brud. Bara få andas.
Han stannar och tittar ut mot min port.
"Här bor du."
"Här bor jag, fint slott va?" Säger jag ironiskt och ler överdrivet.
"Ja jättemysigt."
"Ha.ha skitkul. Låtsas inte vara imponerad." Han skakar på huvudet.
"Jag låtsas inte."
"Vi säger så." Han flinar och tittar på mig på ett sätt ingen någonsin tittar på mig.
"Vi ses." Jag vill inte säga ja för det vet jag inte om vi gör, även om jag kanske vill. Kanske. Bara kanske.
"Tack." Ler jag och går sedan ur bilen och går mot porten. När jag skrivit in koden och står mot den öppna dörren står han fortfarande kvar vilket får mig att stanna och titta på honom tills jag kommer på mig själv och går in.
Leon. En riktig idiot, rikemansunge som inte fattar ett skit. Helt dum och ingen jag någonsin skulle närma mig någonsin. En av de som jag annars skulle tittat snett på och bara antagit dömmer mig mest av alla. En människa jag aldrig skulle trott kunde få mig att skratta bara efter någon minut.
