○Willow○
Jag sitter kvar på golvet och ser hur min mobil då och då lyser upp. Klumpen i magen växer när jag inte kan avgöra vad det står i sms:en från Leon. Jag vill inte att han ska vara orolig men samtidigt är det precis detta som gör mig så fäst vid honom på något sätt. Han bryr sig som ingen annan gör.
"Vaken?" Hör jag Mo säga när hon kommer in i köket och slänger sin mask på köksbordet.
"Va-va har ni redan?"
"Ja vad trodde du?"
"Jag har planerat detta i månader?!"
"Ja men du satt ju fast här? Hur skulle du vara med? Dessutom fick vi med oss ganska mycket mer än vad vi brukar så det funkade rätt bra utan dig."
"Släpp mig nu!"
"Snart."
"Nu!"
"Håll käften." Säger hon och häller ut kannan på bordet med vatten över mig.
"Sluta göra så!"
"Var tyst då!"
"Nämen vad har hänt? Har ni haft vattenkrig?" Collin sätter sig på huk framför mig och stryker sin hand över min kind.
"Rör inte mig."
"Jag gör vad fan jag vill."
"Det gör du inte!"
"Jo." Han placerar sin hand högt upp på mitt lår vilket får en suck att lämna mina läppar.
"Snälla sluta." Han blåser ut rök från sin cigarett i mitt ansikte innan han trycker den glödande änden mot mitt nyckelben vilket får mig att försöka slita mig loss.
"Du bestämmer inte."
"Flytta henne hit istället." Säger Mo och ler på ett sätt som inte är något jag gillar.
"Vad gör det för skillnad? Jag kan ju ändå inte gå någonstans?"
"Nej men vi ska ha lite kul?"
"Kul? Vad fan menar du?" Collin visar mig nyckeln som håller mig kvar här men som också kan göra mig fri.
"Ser du vad detta är eller?"
"En nyckel som du borde använda så att jag kan gå härifrån."
"Uppstudsig hora." Mumlar han och öppnar fönstret.
"Nej! Snälla Collin nej!"
"Vad ska jag få om jag inte slänger ut den?"
"Pengar, vad du vill bara gör det inte."
"Jag har redan pengar."
"Fan vet jag då? Någonting! Bara sluta!" Han sträcker ut handen genom fönstret vilket för mitt hjärta att slå ännu snabbare.
"Mig! Du får mig. Jag lovar. Jag ska vara med dig hela tiden varje dag, lyssna på allt du säger!" Han stannar upp och tittar på mig innan han nickar åt Mo.
"Drick." Jag tittar på glaset som inte alls innehåller mycket vätska men tillräckligt för att jag ska vara helt borta i minst en halv dag. "Idag!" Motvilligt öppna jag munnen innan hon häller ner det i min hals och jag sväljer det fast att jag bara vill spy.
"Så."
"Nej jag är inte imponerad."
"Va!"
"Ja-"
"Sluta!" Han släpper nyckeln vilket får hela min värld att stanna.
"Vad har du gjort!"
"Nu har vi dig ett tag till."
"Och vad fan menar du?"
"Du kommer ju däcka snart och Ty måste hitta nyckeln."
"Ty är väl inte här?"
"Precis."
"När kommer han då?"
"När han känner för det, sluta fråga så mycket."
"Snälla säg att du har en reserv." Han ler innan han tittar på Mo och lämnar mig sedan i köket med henne och Lilly.
"Du är rolig du."
"Jag?" Lilly reser sig upp och efter några sekunder känner jag hur mina händer är fria.
"Var detta detta det roliga?"
"Nej det har inte ens börjat."
"Så jag får inte gå härifrån?"
"Jo." Jag reser mig upp och tar mina grejer och är påväg ut innan jag stannar upp.
"Vänta." Jag tittar på glaset och kommer på vad det är som är så roligt.
"Gå annars håller jag kvar dig här en vecka."
"Hoppas det var värt det."
"Hoppas du hittar hem innan du slocknar, då hade det kanske varit bäst att bara sitta instängd här." Jag sliter upp dörren och börjar redan känna mig snurrig men skakar bort det och försöker klicka fram Leons nummer vilket inte är så lätt när regndroppar täcker min skärm mer och mer. Jag hittar hans nummer och springer i regnet samtidigt som jag hoppas på att han inte sover.
○Leon○
Jag tittar på min mobil varje sekund för att se om hon svarat men inget nytt. Jag fick höra i skolan att hon gått med sitt "gäng" ut men att hon inte kom tillbaka. På hela dagen igår hörde hon inte av sig och eftersom det är lördag kan jag ju inte bara gå till skolan och se om hon är där. Klockan är närmare tolv på natten och jag får av någon anledning panik över att hon inte hört av sig. Tänk om något hänt henne? Hon har ju ändå inte hört av sig på två dagar. Jag slänger min mobil på sängen och ska gå ut för att ta en cigg men hinner inte längre till dörren innan jag hör hur den börjar vibrera.
"Hallå?!" Hör jag hur hon skriker i panik genom telefonen innan jag ens lagt telefonen mot örat.
"Hallå?"
"Hej Leon!"
"Willow är du okej?"
"Nej! Snälla kom!"
"Vart är du?" Frågar jag lugnt för att hon förhoppning ska lugna sig också.
"I stan, vid den busshållplatsen vid operan, nästan."
"Stanna där."
"Jag kommer inte klara hålla mig vaken."
"Försök jag är påväg. Vad har du tagit?"
"Jag vet inte."
"Försöka att komma på."
"Jag vet inte." Säger hon och jag hör hur hon för varje ord tappar mer och mer energi.
"Var inte orolig, jag är påväg."
