○Willow○
Jag står och torkar av ett bord när jag hör dörren öppnas. Jag tänker inte mer på det eftersom någon annan verkar ta emot dem och går därför in till köket för att lämna av några glas till disken.
"Willow?" Jag vänder mig om och tittar på Chris som står bakom mig. "Hur många bord har du?"
"Um, inga just nu det är ganska lugnt idag."
"Ja jag vet, skönt men skulle du kunna ta bord 18, jag slutar om fem minuter?" Jag nickar och ler innan jag går ut i restaurangen. Min blick går mot bord 18 och det är som att få ett slag i ansiktet. Jag vill inte men tar ett djupt andetag och går fram till bordet där mycket väl kända personer sitter. Collin, Mo, Lina och Ty. Collin ger mig ett äckligt leende och lägger huvudet lite på sne.
"Nämen nämen, ser man på. Är det inte min kära Willow?" Säger han innan jag ser hur Mo tittar på mig med höjda ögonbryn och en hånande blick.
"Har ni bestämt vad ni vill ha?"
"En kaffe men bara en fråga, ingår du i priset?" Ty brister ut i skratt av Collins kommentar innan även han tittar på mig tar äcklat i volangen av mitt vita förkläde.
"Snygg outfit, riktigt sexig." Jag sviker hårt och vet inte om jag ska gå därifrån eller inte. Collin tar din hand på mitt ben vilket får mig att stelna till.
"Eller hur. Men du jag vill ha svar på min fråga för jag hade gärna viljat ta med dig hem och lära dig ett och annat om jobb."
"En kaffe, något mer?" Säger jag och ser hur Mo tittar på menyn.
"Ser det ut som att vi är en person?" Säger hon och tittar upp på mig. "Fyra kaffe om du inte kan räkna gumman." Ler hon.
"Något a-annat?" Säger jag skakigt när Collin drar sin hans längre upp under min kjol. Jag vill slå honom i ansiktet och egentligen tvekar jag inte på att göra det men jag kan inte riskera att han ställer till en scen och jag förlorar jobbet.
"Nej." Säger Mo efter en stund och jag äntligen kan gå därifrån. Lola som också jobbar som servitris tittar på mig och höjer på ögonbrynen.
"Känner du de där eller?" Jag tar en kaffekopp och tittar på henne innan jag nervöst går mot kaffemaskinen.
"Va? Ne-nej jag bara eller jag. Nej."
"Du känner dem?"
"Nej jag känner inte dem." Säger jag irriterat och sätter alla koppar på en bricka.
"Nähe." Hör jag henne bara säga när jag går tillbaka ut i restaurangen.
"Tack gumman." Säger Collin och ler falskt innan han smakar på kaffet som jag vet är helt perfekt eftersom Lola lärt mig allt om kaffe och hur man gör olika sorter. "Tänker du att jag ska betala för kallt kaffe eller?" Jag tittar på koppen och ser tydligt att det ryker från den.
"Det är inte kallt jag gjorde det precis."
"Jag upplever det surt också." Säger Ty som tittar på Mo som inte ens rört sin kopp.
"Tycker jag också. Du får göra om det tack." Jag tar brickan och sväljer hårt innan jag går ut i köket och gör om precis samma sak som första gången innan jag vänder tillbaka, allt annat än glad.
"Mycket bättre." Säger Collin innan han ställer sig upp och tar snabbt tag i min arm.
"Vad gör du?" Viskar jag och går efter för att inte väcka uppmärksamhet.
"Vad jag gör? Vad fan sysslar du med?"
"Låt mig vara jag jobbar."
"Jaha ja. Du bara så att du vet, du kan leva i din lilla fantasivärld och tro att detta är din lösning ut från allt du trasslat in dig i men så är inte fallet gumman."
"Jag gör vad fan jag vill, du bestämmer inte över mig!" Han drar mig närmre honom.
"Jag kommer alltid att ha dig i mitt lilla lilla koppel och du komme inte undan mig bara så att du vet. Få sparken."
"Men är du sjuk i huvudet?"
"Kanske och gör du inte som jag säger så kan du ge dig fan på at jag gör ditt liv till ett helvete. Jag kommer jaga dig tills mitt sista andetag och du har inte sett hur fult jag kan spela."
"Hejdå Collin." Han släpper mig så att jag kan andas och tittar på mig med ett hånleende som han alltid gör när han menar precis allt han säger.
"Bara så att du vet. Detta är mitt nya favoritställe och ser du inte till att det sker själv så tar jag hand om att du får sparken, på egen hand." Jag står bara kvar och låter bli att visa hur rädd jag egentligen är. Hur rädd jag är för vad han kommer att göra. Jag bara står där och kan inte låta bli att hoppas att det går att sjukna ner under jorden och radera allt jag någonsin gjort som är så dumt. Det är nu det kommer. Smällen för allt jag gjort. Allt jag måste betala för att jag någonsin lät honom kommer så nära mig. Och jag har ingen annan än mig själv att skylla.
