○Leon○
Det hugger till i mitt bröst och jag greppar ett hårdare tag om ratten för att inte köra av vägen. Jag vet inte varför men en underlig känsla sprids i mitt bröst. Jag plockar upp telefonen och letar upp Willows nummer innan jag börjar vänta på att hon ska svara. Signal efter signal men inget svar. Mitt samtal går till telefonsvaren innan jag slänger min mobil i det tomma sätet bredvid mig och vänder om. Kör tillbaka är allt min magkänsla kan ge mig för signaler. Utan att dividera med mig själv kör jag så fort jag kan tillbaka och slänger mig nästan ur bilen utanför lägenhetshuset. Jag tror inte att jag någon gång tidigare i mitt liv sprungit så snabbt upp för ett par trappor innan jag tittar på dörren som jag tror är den rätta. Jag tittar på efternamnet och funderar innan jag knackar och backar något steg. Inget svar. Jag ringer på och knackar flera gånger om innan jag får nog och känner på handtaget. Öppet. Jag ser Willows svarta skor med en ganska hög klack på ligga slängda på mattan innan jag även ser hennes jacka en bit längre bort på golvet. Det är helt tyst. Helt stilla. Det är nästan en skön känsla, lugn och rofylld. Jag går in i lägenheten som jag aldrig tidigare varit i och kikar in i köket som jag går in. Det är stökigt med papper på bänkarna och det ser inte riktigt ut som att någon ens bor här. Jag tittar runt omkring mig och ser att jag står på ett papper med stor text skrivet på. Jag sätter mig på huk och tar upp det i mina händer.
"Klara dig själv, vi ses inte mer. /mamma."
"Willow!" Ropar jag och slänger pappret från mig innan jag går runt för att hitta henne, alla rum är tomma. "Willow är du här?" Frågar jag och trycker ner handtaget till den sista dörren. Låst. "Willow! Willow öppna!" Jag får inget svar, jag lägger mitt öra mot dörren för att se om jag hör henne men...det är tyst. Inte ett enda ljud hörs. "Willow snälla svara." Jag drar i panik ut mina nycklar ur min jackficka och lyckas vrida upp låset. Nycklarna faller ut min hand av synen. "Willow..." Mumlar jag medan jag känner hur jag börjar skaka. "Svara mig." Säger jag och går fram till badkaret. "Willow vakna." Jag stryker min hand över hennes panna innan jag förstår det. Hon andas inte. Jag lyfter henne ur badkaret och försöker med hjärt och lungräddning i flera timmar känns det som men ingenting händer. Jag slutar och sätter mig bara och tittar på henne innan jag tar henne och håller henne hårt i min famn medan jag slår numret till larmcentralen och i panik slänger mobilen på golvet. Det tar en lång stund innan de svarar och vid detta laget rinner tårar ner för mina kinder.
"Hej var är din nödsituation?"
"Hallå min flickvän andas inte..." Säger jag chockat och håller hennes kalla hand så hårt jag kan.
"Vad är adressen, ambulans kommer." Jag säger adressen hundra gånger om för att jag vill att de ska skynda sig, sedan kan jag inte höra ett ord hon säger i telefonen. Jag tittar på Willow och kysser hennes panna. Jag håller ögonen stängda för en liten stund innan jag tittar ut över badrumsgolvet där en orange burk ligger slängd omringad av tabletter som trillat ur. Jag kniper ihop ögonen och lutar min panna mot hennes. "Jag skulle inte släppt dig, förlåt mig. Förlåt mig förlåt mig förlåt mig. Förlåt att jag inte höll det jag lovade. Förlåt. Jag äskar dig så mycket att jag går sönder. Snälla vakna nu. Snälla snälla bara vakna." Jag bara sitter där med henne i famnen, med slutna ögon, min panna vilandes mot hennes. Hon kommer att vakna snart, hon har bara tagit för mycket denna gången, hon kommer att vakna snart när de kommer och kan hjälpa henne på rätt sätt.
Det går ytterligare en stund innan det kommer in människor i lägenheten och snart hittat oss i badrummet. Jag hör att de pratar med mig men inget av det som de säger går in, jag kan inte säger eller göra något jag bara sitter där och tittar rakt ut in i väggen. De tar henne från mig innan en äldre kvinna hjälper mig att ställa mig upp och leder mig ut från badrummet in till ett annat rum som jag av lukten från en viss parfym direkt märker är Willows. Jag sätter mig på hennes säng och tittar ner i golvet där jag försvinner bort i mina tankar. Jag känner att någon lägger en filt över mina axlar och drar sin hand stöttande över min axel. Jag sitter där länge, känns det iallafall som innan samma kvinna som innan sätter sig på huk framför mig.
"Är det okej?" Säger hon och tittar på mig som att något hemskt har hänt. Något värre än att Willow bara svimmade och att jag inte var med henne även fast att hon behövde mig.
"Är hon vaken? Kan jag gå till henne?" Hon tittar bort för en stund och tar ett djupt andetag innan hon skakar på huvudet.
"Hon...hon kommer inte att vakna igen." Allt blir svart. Allt i min kropp nästan stängs av.
"Va?"
"Willow tog en överdos och vi kunde inte rädda henne. Tyvärr."
"Nej!" Skriker jag och slänger av mig filten innan jag springer ut i hallen där jag ser att de börjar bära ut henne. "Nej! Sluta stanna! Ni får inte ta henne!" Samma kvinna kommer mot mig och försöker att ta min arm.
"Vi kunde inte rädda henne."
"Gör ditt jobb och försök igen! Hon ska vakna, hon, hon mår bra, hon kommer att vakna!" Jag ser hur de lägger en filt över hennes ansikte vilket får min kropp att börja koka. "Sluta!" Skriker jag och försöker att springa fram till henne men blir stoppad av en man som ställer sig framför mig och ber mig att lugna mig om och om igen. Mina ben viker sig och jag faller ner på knä i hallen.
Det är som att allt slocknar, all glädje försvinner bort ur mig och mitt hjärta gör så ont att jag bara vill skrika rakt ut. Min Willow kommer inte att vakna igen. Hon finns inte mer.
Min Willow finns inte mer. Hon finns inte mer...hon...hon finns inte mer.
