○Willow○
Jag tittar på honom när han trött kommer in i köket.
"Godmorgon." Säger han med hes morgonröst och tar fram två koppar innan han sätter de under espressomaskinen.
"Godmorgon."
"Sov du bra?" Jag nickar och kan inte slita blicken från honom även om jag försöker.
"Ja själv då?"
"Ja faktiskt." Jag ler svagt och tittar ner i bordet innan han ställer en kopp framför mig. "Vi måste dra till skolan om typ 20 minuter så att du vet men om du inte pallar dra kan jag skjutsa hem dig."
"Nej det lugnt jag måste ändå lämna in en grej." Vi sitter vid matbordet och pratar innan vi går ut till bilen och börjar köra mot skolan. Ju närmre vi kommer området växer min klump i magen och helst vill jag bara be honom vända om. På något konstigt sätt verkar han märka att jag inte vill åka en meter till tar plötsligt min hand.
"Det är okej. Skit i vad de alla säger." Jag tittar på min hand i hans innan jag efter någon minut kramar den tillbaka och nickar.
"Du har rätt."
"Ge mig din telefon." Jag ger honom fundersamt min mobil till honom innan han efter bara någon sekund ger mig den tillbaka. "Ring om det är något så kör jag dig hem." Säger han och parkerar bilen vid skolan.
"Tack." Ler jag och tittar ner i mitt knä en stund innan jag kysser hans kind och går ur bilen. "Vi ses sen." Han nickar och flinar åt mig när jag stänger dörren och går in mot skolan. Jag ser på mitt schema att min första lektion redan börjat och går därför bara direkt dit. Jag sätter mig längst ner vid en ensam bänk men lång tid tar det inte innan Mo förflyttat sig till mig samtidigt som läraren vänder sig om och skriver något på tavlan.
"Vad sysslar du med?" Jag svarar inte henne utan tittar bara rakt fram. "Är du fucking döv?"
"Håll käften!" Ryter jag tyst åt henne vilket får henne att dra ihop ögonbrynen och flina åt mig.
"Vad är ditt äckliga problem?"
"Du."
"Jag? Ja men du ska vara på plats ikväll hör du mig?"
"Jag ska!"
"Bra!" Hela lektionen sitter jag och har bara en person i huvudet hela tiden. Jag vet inte hur han gör det men han har fastnat i mina tankar totalt och jag kan inte låta bli att vilja ha honom nära mig. Egentligen vill jag inte ha de tankarna alls, jag vill inte tycka om någon, jag vill inte ha någon fast i mitt huvud. Men jag kan inte få bort det.
Så fort klockan ringer reser jag mig upp och småspringer ut till korridoren där Mo och Lina tar tag i mig och slänger mig mot skåpen vilket tänder ilskan i mig.
"Vad fan gör ni?" Spottar jag och knuffar bort Mo som står framför mig.
"Vad händer med dig?!"
"Varför skickar du Collin att ringa mig?"
"Du fattar ju inte när någon annan pratar till dig!"
"Så du tror jag ska göra som ni säger bara för att han varnar mig?"
"Jag vet inte vad du försöker bygga upp för fasad mot oss men alla vet att du är Collins lilla hund." Jag knuffar henne ännu hårdare bakåt och släpper ner min väska på golvet.
"Vad sa du?"
"Du hörde vad jag sa."
"Upprepa dig!"
