○Collin○
Det brinner i mig. Jag tar ett aggressivt steg framåt för att kunna slå sönder henne. Honom skiter jag fullständigt i, han får sitt straff senare. Men hon leker med elden som om hon inte närsomhelst skulle kunna sätta fyr på sitt eget skinn.
"Collin nej låt bli." De andra tar tag i mig och jag ser hur Willow försvinner bort i korridoren. "Det är inte värt det. Vi tar henne en dag, men inte nu."
"Är det någon mer som känner sig manad att visa sina rätta färger kanske? H-hon, hon, Leon? Om någon av er idioter hade haft koll på henne och inte släppt iväg henne hade inte detta hänt."
"Och hur fan då?"
"Jag var så nära och hon var bara en millimeter ifrån att trilla över på rätt sida igen men nej för någon ärthjärna var tvungen att göra detta till en jävla cirkus istället."
"Vi får tillbaka henne vänta bara." Säger Brian och ser på mig innan han rycker på axlarna.
"Du jag har ingen jävla tid för att vänta. Vi behöver henne. Ni behöver henne. Mo kan ingenting om att styra andra."
"Ursäkta mig?" Säger hon men låter mig fortsätta.
"Willow är den enda av er som har information om andra grupper och andra på marknaden vi kan inte bara gissa oss till marknadspriser för då är vi ute på farligt vatten. Sedan är hon den av er som är säkrast på sin sak eftersom hon hållit på längst. Utan henne kommer vi gå back!"
"Så vad vill du att vi ska göra?" Brian höjer på ögonbrynen och lägger armarna i kors.
"Åk och prata med henne?!"
"Hem till henne?"
"Ja?"
"Tror du hon kommer ut för att prata med oss?"
"Kanske."
"Och om hon inte gör det?"
"Ja men då får ni väl skjuta ut henne då?!"
"Vi ska göra vadå?"
"Jag måste gå vi hörs sen." Säger jag och går mot bilen. Att se henne med någon annan gör mig helt sne. Jag sitter länge i bilen och bara försöker samla mig. Något som inte fungerar så bra. Hennes ansikte försvinner inte från min blick och ilskan inom mig växer bara. Hon ska få se vad som händer om man spelar hennes kort.
○Willow○
Jag kan inte fatta att jag gjorde sådär, jag kan inte själv riktigt förstå vad jag gjort, vad jag nu skapat. Ett krig mellan mig och dem, ett krig som jag aldrig kommer att vinna.
"Hur är det?"
"Bra." Säger jag och ser på honom medan han kör och har ögonen fast på vägen.
"Är du säker för du verkar lite orolig?"
"Nej jag bara tänker."
"På vad?"
"Det som hände." En kyss, en kyss som kommer vända hela mitt liv upp och ner. En kyss som kanske kan förstöra hela hans liv.
"Och? Berätta?"
"Det är bara, vet du vad som kommer att hända nu?"
"Vadå?"
"Collin kommer först och främst vilja döda mig, det är nummer ett och dig kommer han säkert också gå på bara för att han tycker det är roligt." Leon tar min hand.
"Det löser sig."
"Hur vet du det?"
"Jag kommer inte låta någon skada dig bara så du vet."
"Bara så du vet innebär det där att de kommer ta dig istället."
"Låt dem?"
"Låta dem? Ser du inte vad han gjort med mig? Vad tror du han plus de andra kommer göra mot dig?" Han parkerar utanför sitt hus och skakar på huvudet innan han tittar mig i ögonen på ett sätt som gör hela mig lugn.
"Hellre mig än dig." Hans ord chockar mig gång på gång. Aldrig någonsin har någon ställt upp för mig och det var det sista jag trodde någon skulle göra. Leon vet mycket väl om vad Collin är kapabel till ändå väljer han att göra det. Jag vet inte om jag ska tycka att han är helt dum i huvudet eller om jag ska älska honom för att han ens sitter här och håller min hand.
