○Leon○
Jag går genom korridoren i skolan och ser direkt blickar på mig. Blickar som jag annars aldrig fått och av människor jag inte förväntat mig att få det ifrån. Jag bryr mig inte jättemycket om det utan jag stör mig bara på att människor måste bry sig så mycket om andra.
"Hej." Luca dyker upp bredvid mig och tittar på mig konstigt han också.
"Hej." Säger jag och sätter mig på en bänk vid några skåp.
"När hade du tänkt att berätta?"
"Berätta vad?" Fler från mitt "gäng" samlas runt om mig och särskilt tittar Ben, Jake och Luca på mig med irriterade blickar.
"Om henne?" Fräser Jake som aldrig annars brukar vara arg.
"Henne? Vad fan snackar ni om?" Frågar jag och ställer mig upp
"Willow! Vem fan annars?" Jag blir stum för en sekund.
"Är du helt jävla efterbliven?" Säger Ben och knuffar mig bakåt. "Va? Hur i helvete tänker du?"
"Vad fan har det med er att göra?" Fnyser jag tillbaka och ser hur Collin och de andra går förbi med leenden på läpparna. Hur fan har alla fått reda på det?
"Vad håller du på med? Hon utnyttjar dig din jävla idiot, tror du att hon verkligen vill ha dig?" Säger Jake med en nedlåtande ton.
"Vad menar du?"
"Hon vill ha dina pengar, din fkn kropp och ditt beskydd. Inget annat. Hon tycker inte om dig, inte på riktigt. Hon är inte som oss eller som dig. Men kanske mest centralt, hon är kriminell och vill du bli indragen i hennes jävla smutsiga värld så varsågod."
"Vad vet du om henne? Att hon är kriminell ja men wow bra jobbat det kunde inte vem som helst berättat för mig och som om jag inte visste om det."
"Vad gör du med henne då?"
"Skit du i det."
"Du är som min egna bror. Tror du jag vill missta dig eller?"
"Om jag är det så skulle vi inte haft denna diskussionen nu."
"Fattar inte du vad du håller på med?"
"Antingen så släpper du detta nu. Eller så pratar vi inte igen, välj du."
Jag vänder mig om och går ut mot skolgården där jag sätter mig på ett bord framför en bänk och tittar ner i marken. Vad är det som händer? Jag förstår verkligen ingenting. Eller kanske lite men varför ska andra bestämma över mig och vad jag ska göra?
Om jag ska vara helt ärlig tror jag att det är Collin. Han vet allt om Willow och tar reda på allt om henne. Han vill inte att hon ska vara med mig, han tycker inte ens om mig och jag kan vara ärlig med att säga att jag inte heller är så förlust i honom. Jag kan inte komma på någon annan som har sett mig med Willow eller som skulle kunna veta något och isåfall är beredd att sprida det vidare för att förstöra för? Jo precis Willow. Han tror säkert att jag inte pallar med att folk är på mig och att folk runt om mig inte tycker särskilt mycket om Willow, hans vision är säkert att jag lämnar henne och hon går tillbaka till honom. Willow är inte så dum och jag skulle för det första aldrig låta henne gå tillbaka ditt Collin. Så som han behandlat henne, jag skulle aldrig närma mig honom m jag var vem som helst. Han ska inte vinna detta och han ska inte ta Willow, hon ska vara med någon som gör henne glad och som tar hand om henne. Vilket verkligen inte är Collin.
"Hej" Jag tittar upp och ser Willow med en orolig blick.
"Hej." Säger jag och drar in henne mot min famn.
"Har det hänt något?" Frågar hon innan jag skakar på huvudet.
"Nej jag är trött bara." Hon tvingar synligt fram ett leende innan hon sätter sig på bänken som jag vilar mina fötter på och lutar sig mot mitt ben.
"Du får vila sen efter skolan." Säger hon och tar min hand medan jag nickar. "Tror du folk vet?"
"Om oss?" Hon nickar och tittar upp på mig.
"Ja. Kanske."
"Collin? Tror du han vet?"
"Säkert."
"Om något händer mig så är de-" Jag sätter mig bredvid henne och tittar seriöst på henne innan jag avbryter hennes mening.
"Ingenting ska hända dig och ingenting kommer hända dig. Jag ska vara hos dig varje sekund om det så krävs okej?"
"Ingen gillar mig. Inte av din krets iallafall jag hoppas du vet det."
"Jag vet och det är för att de inte känner dig så som jag känner dig."
"Ska du offra dem för mig?"
"Om de inte accepterar vem jag väljer att ha i mitt liv så offrar jag inget och förlorar inte så jättemycket heller." Hon spricker upp i ett blygt leende och tittar ner i marken en kort stund innan hon ser mig i ögonen igen.
"Vill du detta då?"
"Mer än allt annat."
"Lova att aldrig lämna mig."
"Jag lovar att aldrig lämna dig."
