○Leon○
Jag flinar och skakar på huvudet.
"Du verkar vara en väldigt ärlig människa du." Säger jag och höjer på ögonbrynen. "Eller? Isåfall om du nu ska berätta allt om Willow så gör det väl inget om jag berättar lite saker om dig eller?" Han skrattar nervöst innan jag går fram till Willow och hjälper henne upp på fötter igen. "Ja okej hon har svikit dig, jättehemskt för er eller dig eller vad jag nu ska säga för ingen av er verkar ha en egen hjärna, alla bara följer dig och gör som du vill hela tiden?" Jag lägger armarna och Willow som gömmer sitt ansikte i mitt bröst. "Trycker du att det på riktigt är rimligt att säga att hon bara varit med dig för att få makt? Kanske att de har varit så men det har inte alltid varit så, eller hur?"
"Jo, hon är en smutsig hora." Jag bara skakar på huvudet.
"Du måste ju ha seriösa mindervärdeskomplex för annars beter man sig inte så som du beter dig. Om det nu var så som du sa att det var, så kan du vara snäll och tala om för mig hur fan hon var med dig på grund av makt när du gav dig på henne fysiskt för att hon inte skulle våga lämna dig? Jag tycker det är jättekonstigt att du trakasserade ut hennes liv när hon var hos mig och hotade med att du skulle döda henne om hon inte gjorde så som du sa? Det är också märkligt, för på dig låter det som att hon har hållit sig kvar hos dig när det i själva verket är du som inte velat släppa taget om henne alls. Jag vet vad du gjort henne, jag vet hur jävla lågt du sjunkit och hur mycket du skadat henne. Men jag tänker inte säga något mer om det. Du vet vad du har gjort och du vet lika bra som jag att du inte är mer än en liten rädd och sjuk människa som kallar tjejer för horor och ännu värre, en tjej som du säger att du en gång älskat. Jag tror inte på det där och inte du heller tror jag, inte om du tänker efter. Iallafall, jag hoppas att du mår bra nu när du fått säga ditt." Jag släpper Willow för en stund och går närmre Collin. "Men om jag hör att du närmat dig henne igen, att du ens tittat på henne, om jag får veta att gjort något för att förstöra för henne...då lovar jag dig att jag inte är så snäll som nu. Du vet vad ett hot innebär och jag kan tala om för dig att jag inte skämtar. Vill du utmana ditt eget öde så gör du det, jag vet vad du går för...men du vet ingenting om mig, kom ihåg det."
Jag vänder mig om och hjälper Willow ut från skolan. Hon stället sig framför mig och sätter händerna för sitt ansikte.
"Förlåt." Säger hon sedan och tittar på mig med röda ögon och tårar och smink rinnande ner för sina kinder. "Jag vet att jag har varit en idiot men jag vågade inget annat ju. Jag vågade inte säga nej och jag ville inte att han skulle börja bråka med dig. Jag ville skydda dig men jag vet inte om jag lyckades och du kanske hatar mig nu precis som alla andra...-" Jag avbryter henne, omfamnar henne och håller om henne.
"Säg inte så snälla, jag älskar dig, hela tiden har jag varit så orolig men jag visste inte hur jag skulle göra och jag tänkte att du inte fattat än och att du inte kände samma men jag hoppas det och nu bryr jag mig knappt längre. Jag är så jävla kär i dig och jag har aldrig känt så för någon som jag känner för dig." Hon tittar upp på mig och skakar på huvudet.
"Är det sant?" Jag nickar och kysser hennes panna innan hon fäller ännu en tår.
"Jag äskar dig också." Orden lämnar hennes läppar på ett sätt som att hon verkligen menar det men samtidigt som att det var det jobbigaste hon någonsin sagt.
○○
Alla tror att det är slut nu. Allt som pågått, allt som är fel ska ställas till rätta men vad ingen vet är att detta bara är början på ett slut som ingen kommer att gilla. Ett slut som kommer att chocka alla. Ett slut som inte lever lyckliga i alla sina dagar. Ett slut där tiden stannar, alla tankar försvinner, känslor förstärks och ingenting någonsin blir det samma igen. Det är början på slutet av ljuset som sakta försvinner, som sakta brinner ut...och aldrig mer kommer tillbaks.
The eclipse is slowly taking over...
