○Willow○
"Du borde gå." Mumlar jag med blicken ner i marken.
"Jag ska." Jag tittar upp på honom och ler utan att egentligen veta varför.
"Du borde typ verkligen gå nu."
"Jag vet."
"Varför gör du inte det då?" Han rycker på axlarna och ställer sig upp innan han drar upp mig på fötter också.
"För att jag kanske inte vill."
"Lägg av..."
"Nej du har rätt. Jag du är inte så rolig faktiskt."
"Gå!" Skrattar jag medan han flinar och går ut genom dörren. Jag suckar och ler för mig själv innan jag skakar bort mina tankar. Skärp dig. Jag går ut mot matsalen och finner snabbt Mo och Sarah som båda blänger på mig.
"Vart i hela helvete har du varit?" Frågar Mo irriterat och tittar på mig med en blick jag inte tycker om över huvudtaget.
"Håll käften och sluta undra om saker du inte har något med att göra. Fattar du?" Fräser jag vilket får hennes blick att ändras.
"Du missade hela grejen igår, vart fan var du?"
"Ni är inte efterblivna Mo, jag måste inte vara med er. Vad var det ens? En liten butik utanför stan? Ni vet hur man gör vid detta laget."
"Ja kanske men det blir ju kaos utan dig."
"Lär er då? Hur många gånger har jag inte gjort sånt där själv? Utan er för att ni är för fega. Sluta leka så jävla tuff om du inte pallar trycket Mo."
"Vi är ett team!"
"Vi vill samma sak, det är inte att vara ett team. För det hade aldrig gått med er i vilket fall som helst."
"Varför ska du bestämma allt då?"
"För att utan mig hade ni inte vågat göra ett skit. Lägg ner och jag vill ha pengarna imorgon."
"Du var inte ens med?"
"Men hallå? Var vi inte ett team?" Hon tittar ner i marken och nickar tillslut motvilligt.
"Jo."
"Precis!"
○Leon○
"Vart var du?"
"Ingenstans." Säger jag och tänder en cigg medan jag skrollar igenom min telefon.
"Jaha." De andra står och pratar om något jag inte lyssnar på innan jag hör porten öppnas och hur någon bekant röst inte låter glad. Jag tittar upp och ser Willow med Collin. Han säger något åt henne som får hennes ögon att vattnas innan han lätt knuffar henne bakåt och drar i hennes hår för att hon ska komma närmre honom. Jag kan inte släppa blicken från dem. Jag vill men kan inte gå dit. Hur mycket jag än vill slå sönder honom, kan jag inte. För hennes bästa. De pratar en stund innan han tillslut omfamnar henne. Hon vilar sitt huvud mot hans axel och möter efter en kort stund min blick. Hennes ögon slukar mig totalt. Jag känner inte henne. Jag har knappt pratat med henne och hon är ändå speciell på något sätt. Hur vet jag inte och varför har jag verkligen ingen aning om. Jag kan inte släppa hennes blick som helt fångar upp mig i en annan värld. Jag vet inte vad det är men hon har något djup i sin blick samtidigt som det är helt tomt. Hon utstrålar ingen glädje, ingen sorg, inte ens ilska. Bara helt tom. Som att hon stängt av förmågan av att känna någonting alls. Vilket jag hoppas på att hon verkligen inte har gjort.
