○Willow○
Jag sitter i skolan och tittar rakt ut i ingenstans. Collins röst ekar plötsligt genom korridoren vilket får mig att stelna till. Jag ser hur han går mot mig och flinar innan han spottar på mig och skakar på huvudet.
"Jävla äckel." Mumlar han vilket får mig att koka.
"Idiot." Jag sitter kvar i korridoren även om jag veta att min lektion börjar. Jag orkar inte vara i samma rum som honom och jag kunde inte bry mig om min närvaro mindre.
"Tja." Jag tittar upp och ser Leon sätta sig bredvid mig.
"Har inte du lektion?" Han rycker på axlarna och flinar.
"Jo men jag pallar inte gå. Har inte du?"
"Jo."
"Men?"
"Men jag orkar inte."
"Ska du med och skolka då?" Jag tittar på honom och höjer på axlarna.
"Du och jag?"
"Finns någon annan här?"
"Nej men jag bara, eller alltså du vill hänga med...mig?"
"Varför inte?"
"Varför? För att jag är jag? Och du ja, du är ju du."
"Och?"
"Fast hallå? Du gillar inte mig, inte egentligen."
"Fast hur vet du det?"
"För att. För att du ska inte gilla mig, ingen gillar mig. Särskilt inte sådana som du."
"Någon måste väl vara den första isåfall." Säger han och ställer sig upp. "Ska du med eller?" Jag tittar på honom en stund innan jag ställer mig upp och tar ett djupt andetag.
"Jag skulle aldrig göra såhär egentligen men..."
"Men du vill?" Jag ler och går förbi honom.
"Kommer du eller?" Ja det vill jag.
Vi åker långt bort. Kanske så långt bort jag har varit ifrån den här staden på länge. Jag vet inte vad det är men hans närvaro gör mig lugn. Han skrämmer inte mig även om jag faktiskt inte känner honom. Han nämner inte en enda gång något om skit jag håller på med även om jag vet att han vet. Jag tänker inte en sekund på de alla saker som annars ger mig ångest, allt dumt jag gjort, alla dumma saker jag håller på med just nu bara försvinner. Allt som är trasigt bara sopas undan och jag vet inte hur fan han gör det.
Helt plötsligt ringer min mobil när vi håller på att diskutera om allt möjligt. Mo. Klumpen i magen återvänder tillbaka på nolltid. Jag tittar ner på min telefon och fryser till is. Jag vill inte svara för jag vill inte att han ska höra henne skrika om något som jag inte vill att han ska veta. Jag vill att han ska ha den bild av mig som han har nu. Jag vill inte att han ska börja tycka jag är en idiot som alla gör. Jag vill inte det. Jag har aldrig brytt mig om hur någon uppfattar mig men av någon jävla anledning gör jag det nu. Han stannar bilen när det ringt tre gånger och jag bara försökt att prata bort det och varför jag inte vill svara.
"Alltså det är okej. Jag väntar där ute bara." Säger han och tar sina cigg innan han kliver ur bilen för att han inte ska höra något. Jag blir chockad av hans reaktion innan jag svarar fast att jag inte vill.
"Vad fan vill du?" Säger jag och tittar ut mot havet som visas utanför fönstret.
"Vart i hela helvete är du?"
"Jag är hemma."
"Nej för jag har kastat sten på ditt jävla fönster hela fucking morgonen men du öppnar inte?"
"Jag sover Mo, låt mig vara."
"Vart är du?"
"Jag är hemma sa jag."
"Jag VET att du inte är hemma så sluta ljug. Du ska vara hos Ella om en timme så att du vet."
"Nej det ska jag inte. Jag kan sköta mitt skit själv och så sköter ni ert tills jag har tid med er."
"Vad fan är det med dig? Du helt jävla otrolig."
"Hejdå!"
"Hora!" Jag trycker av samtalet och tar ett djupt andetag innan jag slänger ifrån mig min telefon och går även jag ut ur bilen. Jag går bort mot Leon som lutar sig mot en stor sten och tar hans cigg ur hans hand.
"Dåliga nyheter?"
"Bara jobbiga människor." Han flinar och nickar och ställer till mig förvåning...igen...inga fler frågor som vanligtvis, t.ex Collin hade gjort och som hade fått mig att koka.
"Bry dig inte om dem." Säger han och tittar på mig innan han knuffar mig lite lätt.
"Försöker."
"Äh, du kan. Du är ju du. Visst?" Jag flinar och knuffar honom tillbaka innan jag lutar mig mot honom och känner hur jag verkligen inte är den jag blivit. Hur jag blir någon helt annan. Den jag brukade vara. Den jag kanske helst vill vara.
