Vampyrhjärta

Kapitel 4

Sander andades tungt när han slutligen steg in hallen i lägenheten. Han hade sprungit nästan hela vägen från industriområdet och hem, livrädd för att stanna och se efter ifall han hade en förföljare.

Egentligen hade han vetat att både Zeb och den andre mannen i byggnaden hade stannat kvar, men paniken och det hårt bultande hjärtat hade jagat Sander att fortsätta springa.

Utmattad sjönk han nu ner på hallgolvet och begravde ansiktet i händerna. Vilka var det han hade hört? Varför befann de sig i en övergiven industribyggnad? Vad var det de hade pratat om?

Frågorna rusade genom Sander och han hade inte förmågan att besvara dem. Och det störde honom. Han ville veta. Få svar. Förstå.

Rädslan kämpade mot nyfikenheten. En del av honom sa att han aldrig mer borde gå tillbaka till den gamla byggnaden, att det vore vansinne, men samtidigt sa en annan del att han visst skulle gå tillbaka för att söka efter svar på de frågor han hade.

Han avbröts ur sina funderingar av en plötslig smäll från köket.

"Jävla skit!" hörde han sin pappa ryta.

Sander skyndade upp på fötter och in i köket. Av gammal vana visste han att det var bäst att snabbt lugna ner pappa när han började bli arg.

"Hej, pappa", sa Sander högt och tydligt när han klev in i köket.

Pappa snodde ögonblickligen runt, vinglade till på stället och pekade sedan med ett anklagande finger på Sander.

"Du!" röt han. "Va e min öl?"

Sander, som inte lät sig skrämmas, gick mot sin pappa och vidare till skafferiet, som han öppnade.

"Här", sa han lugnt. "Jag flyttade den för att få mer plats på diskbänken."

Pappa stapplade fram, slet ölbacken ur skafferiet och stirrade på Sander med vild blick.

"Du ska ge fan i å röra den!" skrek han och gjorde en ansats att knuffa Sander i bröstet, men missade med säkert en meter.

"Kom, pappa", sa Sander lugnande. "Du ska få gå och lägga dig igen."

Pappa gungade på platsen i några sekunder innan han motvilligt följde efter Sander.

Sander ledde med sig pappa ut i vardagsrummet och fram till hans säng, som stod utmed en vägg av bokhyllor. Där hjälpte han pappa att lägga sig.

Pappa somnade så fort huvudet föll ner på kudden, precis som Sander anat, och Sander kunde lätt lirka loss ölbacken ut pappas armar och gå tillbaka med den till skafferiet.

Med en hög, utdragen suck plockade han fram smör och bröd. Han bestämde sig för att fundera mer över det obehagliga mötet i industribyggnaden imorgon.