Vampyrhjärta

Kapitel 126

"Jag litar på dig nu, Zeb", sa vampyrernas kung med allvarlig röst. "Jag litar på att du kommer träna och jag litar på att du kommer lägga beroendet bakom dig."

"Du kan lita på mig", sa Zeb.

Vampyrernas kung suckade. Trött, men inte uppgivet. Besegrad, men inte som en förlorare.

"I så fall", sa han, "går du härifrån med min välsignelse; med vampyrernas välsignelse, och jag vill att du tar Sanders hand när du går. Ni har varandra."

Det gjorde Sander och Zeb. De höll varandras händer medan de lämnade vampyrernas kungs högkvarter bakom sig, och medan Alyssa skjutsade hem dem i den svarta 240:n, satt de intill varandra och lät känslan av frihet omsluta dem. Nu hade de varandra, och nu skulle ingen någonsin kunna ta det ifrån dem.

När de senare satt i soffan hemma i stugan, som numera var deras gemensamma hem, började Zeb prata om vampyrernas kung.

"Han förstår mig", sa han. "Han förstår det annorlunda. Vi sitter i samma båt, han och jag."

"Så du hade tur som blev frisläppt?" frågade Sander.

Zebs svar dröjde.

"Kanske", sa han till sist. "Men vampyrernas kung förstår inte bara mig. Han förstår också kärlek. Han förstår vad kärlek kan göra." Zeb mötte Sanders blick. "Jag kände kungen som ung och jag såg honom förälska sig i en människa."

Sander spärrade upp ögonen.

"Har vampyrernas kung varit tillsammans med en människa?!" upprepade han.

Zeb nickade.

"Han har en förståelse och en medkänsla för människor som många vampyrer saknar. Medan du och jag kunde dra nytta av denna förståelse idag, så hoppas jag, och tror, att vi inte är de enda som vampyrernas kung benådar. Genom århundradena har vampyrerna varit brutala. De har hånat, de har torterat och de har dödat människor, och en värld där människor och vampyrer lever sida vid sida har varit otänkbar. Vampyrer har varit för blodtörstiga. Men kanske börjar denna tid ta slut. Kanske kan vi vampyrer välja att anpassa oss, välja att göra några uppoffringar, och därmed göra ett liv tillsammans med människor möjligt."

"Uppoffringen du pratar om är blod, eller hur?" sa Sander.

Zeb nickade igen.

"Om vi vampyrer lär oss att lägga band på vårt begär efter blod, är ett liv tillsammans med människor möjligt. Jag tror att den nuvarande kungen över vampyrerna har chansen att göra en sådan värld möjlig."

"Du har hjälpt till att göra en sådan värld möjlig", sa Sander. "Det var du som övertygade vampyrernas kung. Det är du som har gått emot mönstret."

Zeb log och drog Sander närmare intill sig.

"Från början är det dock du, Sander", sa han. "Hade inte du funnits hade jag inte varit intresserad av en förändring. Jag hade inte insett hur viktig förändringen är. Men nu vet jag det, och det är tack vare dig. Du har öppnat mitt vampyrhjärta, Sander."