Vampyrhjärta

Kapitel 6

Det var med tunga steg som Sander gick hem från skolan på fredagseftermiddagen. Eftersom han hade sprungit ut ur lägenheten igår kväll hade han inte haft varken tid eller humör att göra klart läxan. Historieläraren Kathrine såg allt annat än glad ut när Sander lämnade tillbaka den halvdana uppsatsen han lyckats åstadkomma, och han visste att han hade ett lågt betyg att se fram emot. Han hade heller ingen lust att gå hem igen. När han kommit hem igen igår efter sitt utbrott, hade han funnit pappa liggande på soffan, bortom förmåga för klart tänkande. Allt hade sett ut precis som Sander lämnat det, utom att toaletten var ännu värre.

Det var med nedslagna steg som Sander planlöst började vandra vidare inåt stan, bort förbi lägenheten.

Han gick runt i flera timmar och stannade bara kort för att köpa något att äta. Fortfarande hade han inga planer på att återvända hem, inte ännu. Mörkret började falla strax efter nio, och neonskyltarna i olika butiker, restauranger och klubbar lyste upp gatorna. Eftersom det var fredagskväll anlände även allt fler ungdomar till stan för att festa. Sander uppskattade inte den påtagande mängden människor, vars planer för natten var att dricka sig fulla. Så istället för att stanna inne i stan, började Sander styra stegen mot badplatsen.

Efter tio minuters promenad kom han dit, men upptäckte till sin stora förtret att det var ungdomar även där.

Försiktigt, för att undvika uppmärksamhet, började han gå mot båtbryggan ungefär hundra meter längre bort, men stelnade till när någon ropade på honom.

"Hallå! Du där borta!"

Det var något bekant med den där rösten, men Sander kunde inte sätta fingret på vad.

"Hallå! Stanna, då!"

Samma röst igen.

Sander stannade och vände sig om. Nere vid badstranden kunde han se skepnaden av tre personer samt två mopeder som stod parkerade intill. En av personerna gestikulerade åt Sander att komma.

"Vad är det?" ropade Sander lite för högt och hoppades att de andra inte hörde rädslan i hans röst.

"Kom hit, jag vill se på dig!" ropade personen som viftade med armarna, vars röst Sander nu var övertygad om att han hade hört förut.

Sander skälvde till och obehagskänslan rev i kroppen. Fortfarande stod han stilla på platsen där han stannat.

Personen borta på stranden slutade uppgivet att vifta, och Sander hoppades för någon sekund att han tänkte låta Sander gå. Men så kom plötsligt personen snabbt joggande rakt mot Sander.