Vampyrhjärta

Kapitel 75

Det var först när klockan närmade sig tre på natten som Sander och Zeb bestämde sig för att lämna industribyggnaden. De hade haft en mycket bra kväll, långt mycket bättre än vad Sander föreställt sig. Kvällen hade varit fylld av skratt och skoj, musik och en hel del drickande, även om det sistnämnda inte involverade Sander.

Det bästa hade inträffat runt ettsnåret efter att Sander, tillsammans med Julius, Blenda och Martin, suttit och pratat i soffgruppen i över en timme. Helt plötsligt hade Julius utbrutit: "Du är ju faktiskt en riktigt schysst prick, Sander!" och de andra hade livligt visat sitt medhållande.

Så när Sander och Zeb lämnade industribyggnaden tio minuter i tre på natten, kände sig Sander mycket lätt om hjärtat och tyckte sig ha fått sex nya vänner.

"Nå, hur var kvällen enligt dig?" frågade Zeb när de steg ut i den kyliga natten.

Sander log.

"Jag tar tillbaka allt jag sa om att vi inte borde gått dit", svarade han.

Zeb nickade eftertänksamt.

"Jag håller med", sa han. "Och det var väldigt skönt att prata ut med Alyssa. Även om jag inte kan förneka att det fortfarande ömmar i käken."

Han skrattade lågt och drog handen över den vänstra käken. Sander flinade, suckade djupt och sträckte sig sedan efter Zebs hand. Zeb tog den och de påbörjade promenaden till Svartåvägen under tystnad.

Medan Sander bekantat sig med de andra ungdomarna hade Zeb och Alyssa gått avsides och pratat. Zeb hade berättat att det nu kändes som vanligt mellan dem, och att Alyssa förstod att Zeb och Sander hade det bra tillsammans. Hon hade även berömt Zeb för att han äntligen tagit tag i problemet med beroendet.

"Det är så skönt att äntligen kunna prata med Alyssa igen", sa Zeb efter några minuters promenad. "Hon har alltid varit en fantastisk vän och vi har genom åren haft så roligt tillsammans."

"Det är bra", höll Sander med. "Och det känns antagligen skönt att knyta ihop banden med de andra också?"

Zeb nickade.

"Jag är otroligt tacksam. Tacksam över att de finns, att de vill ha mig, och att de är redo välkomna dig."

De korsade tågspåret och lämnade industriområdet bakom sig.

"De var väldigt vänliga mot mig", nickade Sander. "Det var som att de för första gången faktiskt..."

"Såg dig, jag vet", fyllde Zeb i och log. "Du är en i gänget nu, Sander, vi båda är det. Du kommer alltid kunna vända dig till dem när än du behöver. De kommer vara där."