Efter att Zeb lämnat lägenheten på fredagen såg inte Sander av honom på närmare två veckor. Istället närmade sig sommarlovet, och i skolan gick de in på sista veckan. Alla prov var avslutade och dagarna fylldes med filmvisning, utflykter och städning av skåp och klassrum.
Sander tänkte på Zeb varje dag. Han kom på sig själv med att sakna honom, samtidigt som han försökte intala sig att det bästa vore om kontakten mellan dem upphörde.
Han hade ingen aning om var Zeb höll hus och han försökte heller inte ta reda på det, precis lika lite som han hade planer på att återvända till industribyggnaden, inte efter Alyssas tillsägelse. Så när längtan efter att få träffa Zeb igen blev för stor, tvingade Sander sig själv att tänka på annat. Som det annalkande sommarlovet, till exempel.
Inget av hans tidigare sommarlov hade varit särskilt märkvärdiga. Han höll sig mest för sig själv, borta från lägenheten och sin pappa i så stor utsträckning han kunde, tog långa promenader och badade. Om han inte kom i kontakt med Zeb igen anade han att även denna sommar skulle se ut så.
Och det är ju inte så illa, tänkte Sander tillgjort käckt och försökte ignorera stöten av smärta när han tänkte på hur rolig sommaren kunde bli om han fick tillbringa den med Zeb.
"Men det kommer inte hända, och det är bäst ifall det inte händer", sa Sander högt till sig själv.
YOU ARE READING
Vampyrhjärta
VampireSå länge Sander kan minnas har han tagit hand om sin alkoholiserade pappa och varit ensam i skolan. Nu står han inför de sista veckorna i nian och hoppas att dörrarna till ett nytt liv är nära. När han träffar Zeb slås de plötsligt upp på vid gavel...
