Vampyrhjärta

Kapitel 25

"Du måste sluta leka med honom, Zeb!"

Alyssa väste ursinnigt Zeb rakt i ansiktet, och Zeb tittade trotsigt tillbaka.

"Och varför skulle jag lyssna på dig?" sa han med överlägsen ton.

"För att Sander var här för tre dagar sen och frågade om dig, om oss, vad vi är!"

Alyssa såg fullkomligt rasande ut.

Zeb fylldes av ett ögonblicks osäkerhet trots att han redan anat att Sander hade börjat förstå. Men så burade han in den osäkerheten och mötte Alyssas brinnande ögon med självsäker blick.

"Jag vet vad jag håller på med", sa han.

"Ja, och det är just det jag är orolig för", hetsade Alyssa. "Du säger att du vet vad du håller på med, säger till människan du träffar på att du tycker om den, lurar den att tro att det du säger är sant. Till oss säger du att du äntligen ska betala tillbaka skulden, att just denna människa är den du ska använda. Sen lyckas du avslöja för människan vad vi är för något och då får du äntligen för dig att göra det du borde ha gjort från första början. Men du lär dig aldrig att sluta i tid, Zeb. Du lär dig aldrig, och du dödar dem. Du gör samma sak gång på gång. Och du dödar dem." 

Alyssas blick borrade sig in i Zeb, läste av honom och sände in sin avsky.

Zeb lutade sig tillbaka mot väggen och tände en cigarett.

"Jag kommer betala tillbaka skulden, Alyssa."

"Men det kommer du ju inte!" skrek Alyssa, alldeles ifrån sig. "Du kommer inse att Sander vet vad du är, och då kommer du försöka använda honom för att betala tillbaka skulden. Men precis som gången innan och gången innan det och alla andra gånger innan det kommer du att bli för ivrig. Du kommer inte kunna sluta och ditt okontrollerade beroende kommer göra så att du dödar honom."

För mindre än en sekund blinkade en bild av Sanders lealösa kropp hängande i Zebs famn förbi framför Zebs näthinna, och han skälvde ofrivilligt till. Sedan ruskade han på sig och mötte Alyssas blick och svarade med uppretad röst.

"Låt bli att lägga dig i, va? Det angår ändå inte dig."

"Jo", sa Alyssa med tillkämpat lugn. "Det angår mig eftersom jag inte vill att Sander ska fara illa. Du har dödat tillräckligt många oskyldiga människor, och jag vill inte att Sander också blir en av dem."

"Det kommer han inte bli", snäste Zeb. "Jag kommer inte att döda igen."

Alyssa gav Zeb en genomträngande blick.

"Du kommer råka göra det", sa hon. "Du är en vampyr, Zeb. Vampyrer är födda för att döda."