Sander höll krampaktigt fast i Zebs hand medan han mycket försiktigt rörde sig så långt han kunde på den smala plankan innan den tog slut. Han stod då ungefär en meter från stuprännan han skulle hoppa till och väntade ett fall på säkert sju meter om han misslyckades.
"Okej", sa Zeb med samlad, lugn röst. "Jag tror på dig, Sander. Tveka inte, bara satsa allt och släng dig mot röret. Du ser där det svänger lite?" Sander nickade. "Försök placera en av fötterna där. Men fokusera på att få tag i stuprännan och inte ramlar ner. Det är ingen fara."
Sander visste inte varför han lät sig övertalas över huvud taget, men han nickade kort. En sak var han åtminstone övertygad om: Om han faktiskt lyckades med hoppet skulle han hålla fast vid stupröret och aldrig vilja släppa det igen.
"Okej, Sander, hoppa", sa Zeb uppmuntrande.
"Åh, varför gör vi det här?" kved Sander och Zeb svarade att det kommer han snart att få se.
Sander samlade det lilla mod han hade och kastade sig ut i luften. För ett ögonblick drog hans mage ihop när han trodde att han skulle störta till marken, men så slog han i stuprännan och grep tag med armar och ben så hårt han kunde.
Zeb applåderade lågt.
"Jag sa ju att du skulle klara det!"
Resten av vägen gick utan några större svårigheter, eftersom Sander kunde följa stupröret hela vägen. Snart stod han på marken och han drog ett mycket lättat andetag.
"Sa ju det", sa Zeb igen. "Kom nu, bilen står på framsidan."
BINABASA MO ANG
Vampyrhjärta
VampireSå länge Sander kan minnas har han tagit hand om sin alkoholiserade pappa och varit ensam i skolan. Nu står han inför de sista veckorna i nian och hoppas att dörrarna till ett nytt liv är nära. När han träffar Zeb slås de plötsligt upp på vid gavel...
