Sander vågade knappt andas när han såg personen komma springande mot sig. Alldeles för snabbt stannade personen framför honom, nästan huvudet högre, och helt plötsligt mindes Sander vem det var.
Det var Zeb, killen han hört tala inne i industribyggnaden. Men till skillnad från då kunde Sander nu se hur Zeb såg ut: Han hade svart hår uppsatt i en kort tofs, klart blå ögon, höga, raka kindben, en smal näsa och lika smala läppar. I både öronen och näsan hade han piercings. Han var klädd i en skinnjacka, svarta, slitna jeans och ett par stora, svarta kängor.
"Det är du igen", sa Zeb. "Från industribyggnaden."
Sander, som inte visste om det var klokast att tala sanning eller ljuga, nickade nästan omärkbart.
"Försöker du smyga på oss?" frågade Zeb, fast han lät oväntat
road på rösten.
"Nej", mumlade Sander. "Jag hade bara vägarna förbi."
"Som förra gången, alltså?" sa Zeb, men ryckte sedan på axlarna. "Jaja, det spelar ingen roll. Kom med så kan du hälsa på dem andra."
Zeb gjorde en gest över axeln mot de två personerna längre ner på stranden, som båda nyfiket iakttog Sander och Zeb.
Sander stod kvar, kluven inför vad han borde göra. Instinkterna sa åt honom att snabbt ta sig därifrån, för han hade ingen aning om vad för slags människor han just stött på. Men samtidigt hade nyfikenheten tänts i honom och han hoppades att han kanske äntligen kunde få svar på de frågor han hade. Kanske kunde han få reda på vem Zeb var och vad han gjort i den övergivna byggnaden, om han följde med Zeb nu?
KAMU SEDANG MEMBACA
Vampyrhjärta
VampirSå länge Sander kan minnas har han tagit hand om sin alkoholiserade pappa och varit ensam i skolan. Nu står han inför de sista veckorna i nian och hoppas att dörrarna till ett nytt liv är nära. När han träffar Zeb slås de plötsligt upp på vid gavel...
