Vampyrhjärta

Kapitel 12

Det var först när Sander steg upp ur vattnet som kylan hann ifatt honom, och han började skaka våldsamt i hela kroppen.

"Bra jobbat", berömde Zeb och höll upp tennisbollen i luften.

"Gör aldrig om något av det du nyss gjorde", väste Sander mellan skallrande tänder.

"Det var så kul att se dig vara arg, så jag kunde inte låta bli", sa Zeb.

Sander stirrade på honom.

"Roligt att se mig vara arg?" upprepade han ilsket.

"Ja", sa Zeb. "Det är bland det gulligaste jag sett."

Sander öppnade munnen för snäsa något till svar, men kom av sig och stängde den igen. En del av honom kände sig förödmjukad: Var hans okluvna ilska något som andra bara såg som gulligt? Men samtidigt rodnade en annan del av honom ofrivilligt, och han böjde hastigt ner huvudet för att Zeb inte skulle upptäcka det.

"Kom, så går vi tillbaka till våra kläder", sa Zeb efter att ha iakttagit den obekväma Sander en stund.

De vände sig om och började gå; Sander kall och blöt med hettande öron, Zeb nöjt visslande, till synes oberörd av det kyliga vattnet medan han vandrade fram enbart iklädd underkläder.

De nådde den större klippan och Zeb bytte om. Sander stod en bit bort och skakade av köld.

"Vill du låna min jacka?" frågade Zeb och räckte Sander den svarta skinnjackan han haft föregående kväll.

Sander tvekade i några sekunder men tog sedan emot den. Han visste inte hur han skulle stå ut om han inte fick på sig något varmt snart. Han slet av sig sin blöta t-shirt och munktröja varpå han svepte skinnjackan om kroppen. De blöta kläderna kramade han ur, lade t-shirten i ena byxfickan och knöt munktröjan runt magen.

"Kan du köra hem mig nu?" frågade han sedan Zeb, som betraktat Sander medan han ordnat med kläderna.

"Hoppa upp", sa Zeb, och de båda gick fram och satte sig på mopeden. Några sekunder senare for de iväg på nytt.