Those three little words - f.s

Del 22

Jag och Felix hade blivit avbrutna mitt upp i vårt lilla "moment" då han var på väg att kyssa mig av att alla hade börjat ropa och tjuta om att det helt plötsligt var dags för Lovisa att blåsa ut ljusen på tårtan. Det var inte jag och Felix som hade haft ansvaret över tårtan då vi båda från en början hade varit riktigt skeptiska till att ha tårta men tydligen kunde man inte ha födelsedagsfest utan att bjuda på tårta. Därför hade några av Felix vänner fått i uppdrag att beställa några olika sorters tårtor som hade dukats upp på långbord.

Ärligt så visste jag inte om jag var besviken över att kyssen som var på väg att hända inte hände eller om jag bara inte brydde mig det minsta lilla om det. För ärligt, jag hade gått runt och tänkt på den ett väldigt bra tag. Jag ville liksom känna hans läppar mot mina men ändå så ville jag inte det. Grejen var den att jag inte visste vad hans känslor bakom den skulle vara eller hade varit om den hade ägt rum. Jag visste om hans tidigare förhållande som han hade haft med den där Amanda och jag ville inte vara ett så kallat "rebound". Sedan ville jag inte heller ge honom falska förhoppningar för jag var inte kär i honom. Inte vad jag visste i alla fall. Jag hade inte de känslorna för honom eftersom kärlek inte riktigt var något jag sysslade med i vanliga fall.

"Har det hänt något? Du verkar så borta, inte närvarande" Felix röst hördes bakom mig och jag kände kort senare ett par armar som slingrades om min kropp bakifrån. Ett litet leende dök upp på mina läppar men försvann dock ganska snabbt.

"Nej, lusten att typ hoppa runt här känns bara som att den har försvunnit lite", svarade jag och vände mig om så att jag stod med magen mot honom istället för ryggen. Han tittade dystert ner på mig och kramade sedan om mig ännu hårdare.

"Om du vill kan jag följa dig hem, för har du ingen lust att vara här så ska du inte behöva vara det heller", sa han och pillade på mina lockar som jag hade gjort i luggen med hjälp av en locktång innan festen hade börjat. Jag skakade på huvudet. Bara för att jag var lite fundersam över allt som hände just nu så ville jag inte förstöra kvällen för honom och inte för någon annan i det här lokalen heller för den delen.

"Det är snällt av dig men jag vill inte förstöra den här kvällen för dig eller för någon annan, speciellt inte för Lovisa eftersom att det här är hennes kväll", svarade jag och tittade upp på honom. Han nickade kort.

"Men jag vill inte att du ska vara ledsen, finns det något jag kan göra för att det ska bli bättre?" undrade han.

"Felix, du behöver inte bry dig. Jag måste gå ut och ta lite luft och tänka lite." Jag flyttade bort hans händer från mig och gick bort mot dörren längst ner i lokalen. Precis innan jag gick ut så trampade jag ner fötterna i ett par skor som stod vid dörren utan att bry mig om vems det var och kastade en jacka över axlarna. När jag tryckte ner handtaget såg jag hur Ogge kom gående mot mig och såg alldeles förvånad ut men jag orkade inte bry mig om honom heller utan öppnade upp dörren och sprang nerför trappan som inte låg alltför långt ifrån.

När jag nådde bottenvåningen så slet jag upp den stora porten och gick ut i vårvinterkylan utanför. Huden på mina ben knottrade sig då jag inte hade något som täckte dem mer än min klänning som knappt gick ner över halva låren. Jackan som jag hade lånat av någon där uppe trädde jag på mig på riktigt och drog upp dragkedjan helt och hållet. Det var ganska mörkt ute och det enda som lyste upp gatan var några få gatlyktor och fönstren där det lyste från.

"Maja?" En röst hördes bakom mig samtidigt som dörren öppnades upp. Vem det var som hade sagt mitt namn kunde jag inte riktigt skildra, antingen var det Ogge som hade sett mig gå ut eller så var det Felix igen.

"Maja det är kallt ute, ska du inte komma in istället?" Rösten hördes igen och nu när personen sade en längre mening hörde jag att det var Felix. Jag kunde inte missta hans röst. Det var något speciellt med den som inte riktigt gick att förklara men man kände i alla fall igen den när han pratade. Jag vände mig om och precis som jag trodde så stod Felix i dörröppningen iklädd en fin jeansskjorta och ett par svarta jeans till det. Runt halsen hade han en kedja i guld som passade bra ihop med knapparna på skjortan som även dem var i guld.

"Felix, jag behöver tänka", mumlade jag.

"Det kan du göra inne också", svarade han och gick nerför den korta trappan som ledde ner till kullerstensgatan jag stod på.

"Kan du snälla bara acceptera att jag vill stå här och tänka för mig själv även fast det är kallt?" sa jag prövande. Han skakade på huvudet och ställde sig nära mig.

"Vännen, jag vill inte att du ska vara ledsen. Snälla berätta för mig om det är något som har hänt - om jag har gjort dig något eller vad det är för något som är fel. Jag vill inte att du ska gå runt och vara alldeles ledsen och nere över något som jag kanske har orsakat", sa han och strök sin varma hand över min kalla kind. Jag lade direkt min hand på hans och föste undan den.

"Du har inte gjort något, jag vill som sagt bara tänka ifred", svarade jag nu med en riktigt irriterad ton på rösten.

"Men förlåt för att jag bryr mig då, jag vill inte att du ska vara ledsen som du verkar vara nu. Om du vill kan jag sluta bry mig helt och hållet om dig men kom inte då och säg till mig om tio minuter att du behöver mig", morrade han irriterat och började gå mot dörren igen.

"Felix förlåt, det är mycket som händer just nu. Det är saker som händer runtom dig och mig, hemligheter man får veta från personer, upprörda vänner, brutna kontakter, fester, skolan, allt är bara ett stort jävla kaos i mitt huvud och därför måste jag få lufta tankarna ibland. Förlåt för att jag kanske betedde mig lite konstigt." Jag följde efter honom uppför den korta lilla trappan och fick honom att stanna upp av det. Han lade huvudet på sned och tittade på mig

"Maja hjärtat, be inte om ursäkt det är sådant som händer ibland", svarade han och tittade ner på mig som blev ännu kortare än vad jag var när jag stod på ett av trappstegen nedanför honom. I tystnaden som hade lagts över oss så gick jag upp så att jag stod på samma trappsteg som honom och tittade lite lätt upp på honom.

"Alltså jag suger på sådant här men jag måste bara göra en grej", stammade han fram och böjde sig ner för att den här gången på riktigt kyssa mig. Min frusna kropp värmdes genast upp när jag kände hans läppar mot mina och att ha honom så nära som jag hade honom nu fick mig att le mitt uppe i kyssen.

_______

glöm inte bort att läsa mina andra böcker "no boys allowed" och "the music store". skulle vara jätte kul om ni gjorde det!