Those three little words - f.s

Del 19

Majas perspektiv:

Ännu en dag fylld med skola var kommen och jag var tvungen att omringas av idioter som jag inte alls hade någon lust till att umgås med. Speciellt inte Liv som bara hade betett sig riktigt illa mot mig sedan vi hade haft vårt lilla bråk. Hon hade gjort allt till något så mycket större än vad det egentligen var vilket störde mig så otroligt mycket. Under flera veckors tid hade hon knuffat till mig när jag hade passerade henne i korridorerna, hon hade kastat ur sig spydiga kommentarer om bland annat mitt utseende men även om annat som rörde just mig. Som tur var behövde jag dock inte umgås med henne eller vara i närheten av hennes falska aura för att jag hade blivit väldigt vänligt välkomnad i ett annat gäng i klassen som jag knappt hade lagt märke till innan. Tjejerna och killarna i det gänget var alla lite smått löjliga men de var snälla och betydligt mycket mer äkta än Liv som enbart strävade efter status och popularitet.

Pontus som var vän med både mig och Liv hade lite svårt för sig nu när jag och Liv inte höll ihop längre. Därför gick han mellan oss lite fram och tillbaka. Ena dagen hängde han med mig - andra med Liv. För mig gjorde det absolut inget då det var hans eget beslut att umgås med den han ville umgås med. Jag styrde därför inte över hans val av vänner eller sida.

Trött som jag var klev jag in i lektionssalen där vi skulle ha teknik den här morgonen. För första gången på evigheter var jag faktiskt i tid och det tackade jag Felix för då han hade väckt mig av ett tjugotal sms den här morgonen om festförberedelserna. I helgen skulle överraskningsfesten för Lovisa gå av stapeln - därför var vi extra nervösa, hemlighetsfulla och nästan uppjagade den här veckan. Det var så mycket som skulle hinnas med samtidigt som skolan och andra grejer även skulle göras.

"Hej vännen." Jag tittade upp och mötte Livs blick som för första gången på evigheter var lugn och snäll på något sätt. Jag lyfte ner fötterna från stolen bredvid mig och lät henne slå sig ner bredvid mig.

"Ursäkta?" gav jag ifrån mig och tittade väldigt skeptiskt på henne. Vi hade inte pratat med varandra på flera veckor och nu helt plötsligt av någon anledning skulle hon komma och låtsas som att ingenting hänt mellan oss två. Löjligt.

"Alltså jag har saknat dig så, vad har du gjort i helgen?" undrade hon och ställde ner sin märkesväska vid stolen. Kappan hon hade haft på sig hängde hon av sig på stolen och håret slängde hon runt med.

"Varför är du helt plötsligt snäll med mig? Alltså vi bråkade nyss och du kastade ur dig en massa grejer om att du inte ville vara min vän och allt vad det nu var och sedan kommer du nu och tror att allt är som vanligt. Vart har du levt de senaste veckorna?" sa jag väldigt upprört samtidigt som jag tittade på min telefon som låg på bänken och blinkade febrilt av meddelanden i gruppkonversationen mellan mig, Felix och några av hans vänner som även var vän med Lovisa.

"Hjärtat, kan vi inte lägga det bakom oss?" frågade hon snällt.

"Nej och kalla mig inte för hjärtat. Vi bråkade av en anledning och jag känner att mitt liv faktiskt bara har blivit bättre sedan du försvann ur det", svarade jag och plockade upp min mobil för att sedan låsa upp den med mitt tumavtryck. Snabbt klickade jag mig fram till den privata konversationen mellan mig och Felix.

"Du gör mig ledsen av att säga sådär", snyftade hon falskt fram och det roade mig så mycket att höra hennes bedjande ord.

"Jaha men du får acceptera läget. Jag vill helt enkelt inte vara din vän", sa jag enkelt och började istället knappa in meddelande efter meddelande till Felix.

Till Felix♡ 08:14:

Alltså du vet Liv??? Hon den där tjejen jag berättade om??

Hon kom nyss och ba "åh vill du va min vän igen"

Man ba lilla gumman nej jag vill inte bli din vän igen.

Fattar inte vad hon vill mig ens

Usch

Alltså får panik på så falska människor som henne som bara tror att de kan dyka upp i ens liv närsomhelst typ

Blir galen det här är inte kul

Någon måste lära den här tjejen hur man ska bete sig.