Those three little words - f.s

Del 35

Felix perspektiv:

Morgonen där på vaknade jag upp i soffan utanför mitt rum av att jag hörde smällande ljud från mitt eget rum. Jag kunde först inte riktigt placera vart ljuden kom ifrån och varför det lät från mitt rum då jag var helt nyvaken men när jag hade vaknat till liv så kom jag ihåg hela gårdagens händelse. Jag hade först varit hemma hos Amanda och planerna var egentligen att jag skulle sova hemma hos henne, sedan fick jag underliga meddelanden från Maja och då hade jag bestämt mig för att lämna Amanda för att kolla till Maja. Precis som jag hade trott när Maja hade skrivit till mig så var hon riktigt full när jag mötte henne, därför tog jag med henne hem till mig och bäddade om henne i min säng. Det var det minsta jag kunde göra för henne efter allt jag hade gjort mot henne.

Snabbt ställde jag mig upp och lyfte bort filten som jag hade sovit med i natt innan jag gick in i mitt rum där Maja satt på sängkanten och såg irriterad ut. Hon hade som tur var inte vandaliserat något men det såg lite halvt ut som att hon hade ramlat ur sängen. Hennes ena hand låg placerad på hennes överarm och hon såg på mig med en tröttsam men irriterad blick.

"Vad i helvete gör jag här? Vad har du gjort med mig?" morrade hon irriterat när hon såg mig komma in genom dörren enbart iklädd ett par mjukisbyxor. "Och du kan ju klä på dig innan du kommer in."

Jag tittade ner på min bara mage och suckade djupt medan jag gick mot min skrivbordsstol där det hängde en tröja som jag drog över mitt huvud. När jag vände mig mot henne igen så tittade hon på mig med en minst lika irriterad blick som hon hade haft innan jag tog på mig. Om jag skulle analysera det tecknet berodde det här inte på att jag hade kommit in utan tröja till henne utan att jag snarare hade tagit med hem henne till mig. Det hon kanske inte kom ihåg från gårdagen var att jag faktiskt såg till så att hon kom hem i rätta och inte hamnade helt fel på kvällen då hon snubblade runt någonstans på söder.

"Lugna ner dig och låt mig förklara", sa jag bedjande. Hon suckade bara åt mig och skakade på huvudet.

"Förklara vad? Att du drog hem mig mitt i natten när jag var full för att sedan utnyttja mig eller vad?" svarade hon med en arg ton på rösten och såg väldigt anklagande på mig precis som att hon trodde att jag hade gjort något med henne, vilket jag inte hade gjort. Det enda jag hade gjort med var att hjälpa henne av med sin jacka och hennes converse när vi hade kommit in genom dörren och sedan stoppat om henne i min säng medan jag själv lade mig för att sova på soffan i vardagsrummet på övervåningen.

"Tror du på fullaste allvar att jag skulle få för mig att utnyttja dig på något sätt när du inte var vid medvetande? Säg mig det?" Jag höjde nu på rösten och kände hur irritationen började byggas upp inom mig. Jag skulle aldrig göra så mot henne eller någon annan tjej någonsin. Det var vidrigt och jag ville knappt tänka den tanken.

"Man vet aldrig med dig", svarade hon.

"Då känner du inte mig på riktigt Maja, jag skulle aldrig göra något sådant mot dig eller någon annan tjej. Tror du inte på vad jag säger så har du mer än fel för allt jag säger dig just nu är sanning och inget annat." Maja bara tittade på mig helt oförstående innan hon drog sina fingrar genom sitt korta hår för att reda ut tovorna som hade bildats i topparna. När hon hade gjort det så ställde hon sig upp och gav mig en blängande blick innan hon tryckte sig förbi mig.

"Nu är det såhär att jag inte litar på dig det minsta längre", morrade hon. "Det spelar ingen roll om du har gjort något eller inte, jag kan inte lita på dig, därför vill jag inte ha något med dig att göra just nu."

"Fast som jag minns det så var det du som igår när vi satt på bussen lutade ditt huvud mot min axel och berättade för mig att du tyckte om mig. Efter det tackade du mig även för att jag gjorde det här för dig - alltså att jag tog med dig hem till mig för att se till så att du hamnade tillrätta", sa jag när hon ställde sig i dörröppningen. "Det var du som skrev till mig att du saknade mig, det var du hela tiden och hade du inte skrivit till mig igår på fyllan hade jag nu legat hemma hos Amanda."

"Fortfarande, jag litar inte på dig för femöre", sa hon och orienterade sig ut ur mitt rum och ner på nedervåningen. Jag skyndade mig snabbt efter henne men när jag själv kom ner var det redan försent, hon hade stuckit ut genom dörren och själv stod jag nere i hallen och bara stirrade tomt ut genom fönstret på Majas gestalt som försvann allteftersom hon gick efter gatan.

"Vad var det där för åskmoln? Jag hörde att du grälade med någon där uppe", hörde jag mamma säga. Jag vände blicken på henne och ryckte på axlarna.

"Äh bry dig inte", mumlade jag och stack uppför trappan igen.

------
Som innan, ju mer votes och kommentarer ju fortare ett kapitel.