Those three little words - f.s

Del 37

Felix perspektiv:
Jag var orolig, precis som jag hade varit på den senaste tiden då det gällde Maja. Jag hade smugit bakom hennes rygg och betett mig riktigt elakt mot henne bara för att jag trodde att jag fortfarande var intresserad av Amanda. Vilket det visade sig att jag inte var när jag låg där i sängen och precis skulle ha sex med henne för första gången efter vårt uppbrott. Ändå tvingade jag mig själv till att ligga med henne ännu fler gånger de kommande dagarna bara för att jag trodde att om jag gjorde det, skulle mina känslor som faktiskt konstigt nog låg fast vid Maja, försvinna. Jag trodde att det var det rätta men det visade sig att det inte var det.

Nu var jag orolig, nästan lite rädd för vad som skulle hända när jag klev in genom dörren hemma hos Maja. Skulle jag krama om henne? Skulle jag säga hej? Skulle jag börja prata direkt? Eller skulle jag överhuvudtaget göra något? Var det rätt av mig att gå fram till henne och berätta en kärleksförklaring för henne eller skulle jag bara låta min rädsla för att faktiskt ingå ett förhållande igen ta över och fösa undan henne.

Det var faktiskt så. Jag var rädd för att bli sårad igen, därför var jag rädd för att bli kär i en annan tjej och ingå ett förhållande med henne. Jag var rädd för att visa känslor på ett sätt som jag tidigare hade gjort för Amanda för efter det hon hade gjort mot mig hade jag blivit tvekande. Även fast jag fortfarande kanske inte visade det utåt så var jag sårad. Hon hade förstört mig genom att svika mig och mitt återfall till henne var egentligen bara för att jag skulle lindra lusten för Maja. Hur min logik funkade visste jag inte riktigt men det var något sådant som jag hade kommit fram till när jag låg vaken mitt i natten och tänkte över alla förhållanden och vänskaper jag hade förstört den senaste tiden.

Oroligt knackade jag på hemma hos Maja. Hon var ensam hemma den här kvällen hade hon sagt, därför passade det riktigt bra att jag kom och hälsade på henne nu. Hade jag kommit när hennes pappa var hemma hade det blivit lite pinsamt om vi hade börjat bråka och skrika på varandra, vilket jag kunde tänka mig skulle kunna hända. Det jag hade lärt mig av henne var att hon kunde bli riktigt arg när hon väl blev arg. Alltså kunde hon bråka på väldigt rejält om hon verkligen ville det.

Dörren öppnades upp till huset och ut genom dörren tittade Maja på mig. Hon hade bytt om från när hon hade varit hemma hos mig. Därför var hon inte iklädd hennes paljettopp och tighta jeans utan istället ett par mer lössittande byxor och en stor college tröja. Själv var jag klädd i ungefär detsamma, jag hade mina svarta haremsbyxor och en tröja med massor med motiv. Till det, trots att det nu var vår hade jag min versace jacka som jag hade använt i vintras men jag kände att det behövdes då det var ganska kallt och blåsigt utomhus.

"Hej", sa Maja sammanbitet och visade mig in i hallen utan någon kram eller liknande.

"Hej", svarade jag lite stelt och började ta av mig min jacka som jag hängde upp på en av gästkrokarna i den lilla hallen. Mina skor ställde jag prydligt mot väggen och försökte att visa mig från min bästa sida.

"Vad fint ni har det", sa jag enkelt och tittade mig omkring i huset. Väggarna var ganska stilrent målade i vitt men överallt hängde det konstverk som jag kunde ana att någon i hennes familj hade målat.

"Du är inte här för att torrsnacka Felix, du hade något att säga och jag vill väldigt gärna att du berättar vad det är så jag sedan kan lägga mig i soffan med glass och titta på ännu en säsong av teen wolf." Maja tittade irriterat på mig och visade mig in i det ganska öppna köket som jämfört med hallen och korridoren mot vad jag kunde tänka mig var vardagsrummet, var väldigt färgglatt. Alla stolarna kring bordet var i olika färger, bordsskivan var målad i ett schackmönster med fyra kulörer. Allt som fanns där inne var som att komma in i en liten godisbutik och jag kunde tänka mig att det var någon i hennes familj som var väldigt intresserad av konstnärliga saker och design.

"Min pappa är konstnär och designer, det är därför det ser ut såhär hemma hos oss, han har designat hela det här rummet som ett av hans konstprojekt. Nu kan du stänga munnen och sluta se så förvånad ut över mitt kök", sa Maja och slog sig ner på en av de färgglada stolarna. Man kunde nästan inte låta bli att le av det här rummet, det var så fint och energispridande på något sätt. Hade mitt kök sett ut såhär hade jag helt klart velat äta frukost på morgonen.

"Eh, förlåt det är bara mycket att ta in för mig", svarade jag och satte mig ner mittemot henne på en av de ljusblåa stolarna. Maja knäppte sina händer på bordet och lade armbågarna ner mot bordsskivan - precis sådär som vett och etikett regeln sade att man inte får göra när man var på fina tillställningar. Nu var det här ingen fin tillställning men det var fortfarande något som jag och min perfektionisthjärna störde mig en aning på. Det hade alltid varit så. Jag kunde inte ta in när folk gjorde saker som enligt mig var fel och jag kunde sitta och störa mig på minsta lilla detalj. Ibland var det inte svårare än att det rörde sig om att någon inte hade styrt ihop bänkarna på rätt sätt i klassrummet eller något liknande.

"Vi har inte all tid i världen på oss." Maja började trumma med fingrarna i bordet och tittade på mig irriterat. Det kändes som att hon alltid var irriterad över minsta lilla sak och det störde mig också.

"Jag vet inte vart jag ska börja", harklade jag mig för att starta igång det hela lite lätt.

"Börja bara någonstans", svarade hon surt.

"Eh, okej..." Ännu en gång harklade jag mig och gjorde upp en plan i huvudet för hur jag på bästa sätt skulle kunna få igenom precis vad det var jag skulle säga. Det var svårt att få ut det här på rätt sätt då det jag skulle säga handlade om vad jag och Amanda hade gjort de senaste veckorna med det inkluderat att vi hade haft sex. Jag hade inte tänkt berätta för Maja något om några detaljer på precis hur allt gick till när vi hade legat, men fortfarande så kände jag att om vi skulle upprätthålla vår ärliga attityd mot varandra så var det bra om jag berättade för henne precis som det var. Det skulle ändå för eller senare komma ut.

"Jo, alltså den senaste veckan du vet?" frågade jag och det enda jag fick som svar var ett hummande ljud.

"Jag känner mig så elak när jag ska berätta det här och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att det inte ska komma ut fel. Jag har i alla fall varit mycket med Amanda, hon frågade mig först om vi skulle träffas och snacka igenom allt över en fika, vilket vi gjorde. Det hela ledde sedan till att vi träffades flera gånger under den veckan, på helgen och sedan även hela den här veckan. Grejen var bara den att det inte kändes rätt med henne, inte på något sätt och när vi låg där i hennes säng kunde jag inte tänka på någon annan än dig." Jag vände ner min blick så att den låg på det rutiga bordet som faktiskt var ganska snyggt, trots alla färger.

"Var det allt?" mumlade hon.

"Nej inte riktigt, det jag försökte säga var att jag insåg hur mycket du betyder för mig när jag försökte börja om på nytt med Amanda. Hon är för mig inte den rätta längre, vår bok är avslutad och det finns inget sätt att fortsätta den på", sa jag. Hon bara nickade och tittade bort.

"Jag fattar dock inte riktigt vad du menar." Maja rynkade på pannan och tittade alldeles oförståeligt på mig.

"Det jag försöker säga är att jag har gått runt och haft så fel hela tiden. Jag har tyckt om dig utan att jag har vetat om det, för att jag har varit för inne i tankarna på Amanda hela tiden", sa jag och log ett svagt leende. Hon bara nickade och började obekvämt vrida sig på stolen där hon satt.

"Jaha", svarade hon väldigt känslokallt men jag såg på henne att hon egentligen hade velat säga något helt annorlunda.

"Men det är okej om du inte känner detsamma, jag förstår om jag har strulat till det helt och hållet mellan oss två." Min röst lät väldigt osäker nu, men det kanske bara var bra. Jag visade nämligen ganska tydligt att jag var intresserad av henne och att jag verkligen ville få tillbaka henne, i alla fall som en vän.

"Jag trodde aldrig att jag i nyktert tillstånd någonsin skulle säga det här till någon men jag gillar dig men jag vet ännu inte hur mycket eller på vilken nivå det är. Därför vill jag be dig att inte hasta fram något för jag vet inget, verkligen inget om det här med kärlek", sa hon och tittade mig rätt i ögonen.

-----
Tack för alla fina kommentarer! Ni är bäst♡
Vi fortsätter som vanligt, ju fler votes och kommentarer, ju snabbare ett kapitel ♡